Lördagsintervjun: ”I Sverige låter ju Milan bra…”


I veckans Lördagsintervju berättar Frändeforsbördiga VIF-spelaren Jonna Thor om sin tid i AC Milans damlag. (Bild: Privat)

Hon var klubbkamrat med Zlatan Ibrahimovic.
Men när han flyttade till Paris återvände Jonna Thor till Vänersborg.
Där är hon dock minst lika viktig för sitt VIF som Zlatan är för PSG.

Du kom till Milano i oktober 2011 och åkte hem i juni året därpå. Vad gjorde du där?
– Jag var au pair i en familj där pappan var italienare och mamman svensk. Barnen kunde italienska bättre än svenska så därför behövde de mig.

Och så tränade du med AC Milans damlag?
– Ja, jag spelade fotboll, men det var på eftermiddagarna då jag först och främst skulle jobba. Men min au pair-mamma var snäll så jag fick träna, dock högst två dagar i veckan.

Hur kom du i kontakt med klubben?
– Genom au pair-mamman. Hon är säljare för ugnar så hon är väldigt glappig i käften, haha. Det var tack vare henne det gick, annars är det nog ganska svårt att få komma dit och träna. Hon gav aldrig upp! Jag tränade med både dam- och juniorlaget, men jag fick inte spela matcher på grund av att jag inte fick något ”residenza”, residens eller vad det nu innebär.

Hur var kvalitén på fotbollen?
– Den var lite bättre än Rössö, som jag spelade i just då, och de ligger ju i division 1.

Var det stor skillnad på fotbollen i övrigt?
– Fysiskt sett så skiljde det sig mycket. I Sverige ska man vara lika fysisk på träning som på match, men under någon av mina första träningar där så fick jag omkull en spelare och de blev arga på mig. Jag förstod inte varför, men så fick jag höra efteråt att de ”kan bli skadade till matcherna”. Det handlar mer om att vara teknisk än fysisk.

– Sedan var det skillnader socialt och kulturellt, till exempel med respekten för de äldre. Tränarna skulle man kalla ”mister” och proffsigheten var helt annorlunda. Tjejerna var också mycket mer grabbiga i sättet. Jag vet inte om det beror på det, men jag lovar att 70 procent av spelarna var homosexuella. En gång blev det till och med bråk i omklädningsrummet, och det händer ju inte så ofta i Sverige.

Utvecklades du något som spelare under din tid där?
– Jag vet inte om jag förbättrade så mycket eftersom jag tränade så lite och inte fick spela seriematcher. Dessutom var det ju svårt att kommunicera, även på slutet när jag kunde som bäst italienska.

Men det måste ha varit coolt att representera Milan?
– Ja, det var det väl, speciellt när man var där. I Sverige låter ju Milan bra, men även där när au pair-barnen fick höra att jag spelade i Milan och var svensk, precis som Zlatan… det tyckte de var stort!

Fick ni träffa klubbens herrspelare?
– Nej, det var en väldig skillnad på damer och herrar. Men min au pair-familj var rik och en dag skulle mamman ut och äta med en kompis och Zlatans fru, Helena. Det tyckte jag var fräckt. Jag kommer även ihåg att de (Zlatan och Helena) behövde en au pair då. Mamman sa inte vem det var till, men det kunde jag lista ut til slut. Och hon sa att jag absolut inte fick säga det till någon.

Du kom 2012 och bytte så småningom Rössö mot Vänersborgs IF i division 3. Hur känner du inför den kommande säsongen?
– Jag vet inte riktigt vad jag känner. Nu det senaste har det varit lite glest på träningarna, igår var vi bara nio spelare. De som är borta saknas på grund av sjukdom, skada, jobb eller skola så jag hoppas att det bara är en period som det är så. Sedan kommer vi ju att få in flera spelare som är duktig, men som spelar innebandy eller bandy just nu.

Men ni har en rolig serie i år?
– Precis, och det gör det hela mycket viktigare. Man går in med en helt annan syn på säsongen. Det blir ju sex derbymatcher totalt.

Borde Vänersborg ha ett damlag högre upp än i division 3?
– Ja, jag tycker det. Men samtidigt har vi fler lag här i området än i Trollhättan, så om det inte hade varit så många lag utan fler spelare i samma lag så tror jag att det hade gått bättre. Sedan verkar ju VFK komma med ett väldigt bra lag, de är unga men duktiga.

Ja, ni och VFK möts ju i år. Vad tror du om det?
– Vi mötte dem inomhus i vintras och då vann de ju. Men vår tränare toppade inte laget heller, det var jag lite förbannad på eftersom det var den viktigaste matchen under inomhussäsongen. Men jag tror att det kan bli jämnt utomhus, om inte de vinner höll jag på att säga, haha.

– Men nej, det blir jämnt och intressant. Det är då man kan kommer att ta i som mest under hela säsongen. Herregud, då lär man ha adrenalin som bara den!

Tidigare Lördagsintervjuer:
22/2: Elin Carlsson
1/3: Daniel Janevski

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*