Lördagsintervjun: ”Jag vill spela i allsvenskan igen”


I veckans lördagsintervju står Alexander Mellqvist i fokus, inför Varbergs seriepremiär i superettan mot Degerfors. (Bild: Camilla Edith Svensson/Hallands Nyheter)

Han är ”doldisen” som har spelat elitfotboll i nästan tio år.
Men i premiären får 28-årige Alexander Mellqvist sitta på läktaren.
En skada håller Varberg-stjärnan borta från spel.

Du missar premiären. Varför?
…– Jag opererade mitt vänsterknä precis efter serien. Jag skadade det i maj förra året och var borta i ett par matcher, men spelade resten. Det var ju kanske inte optimalt såhär i efterhand.

Vad är det exakt som har hänt med knät?
…– Jag har ett par broskskador bakom knäskålen, men man är ju sån som lagidrottare; man biter ihop. Så fort vi säkrade kontraktet så skulle jag få operera mig, men säsongen blev längre än jag hade tänkt, haha. Men det gick ju bra …– vi räddade oss kvar, och jag fick lägga mig på operationsbordet. Det var en bra ”belöning”.

Hur känns det att behöva se premiären från sidan då?
…– Det är jobbigt.  Om man sitter på bänken så är man ändå inne i matchen, men att sitta på läktaren är jobbigt, jag blir väldigt nervös. Man vill bara vara med därnere och hjälpa sina lagkamrater.

Du verkar inte ha behövt nöta så mycket bänk alls under de senaste åren?
…– Nä, det var den matchen efter smällen jag fick i Ängelholm, och det är väl egentligen bara den jag kan relatera till då, haha.

Men det måste kännas bra, att du egentligen alltid har varit en startspelare, trots flera klubb- och tränarbyten?
…– Ja, exakt. Jag vet ju att jag är en duktig fotbollsspelare så det har inte varit konstigt heller, men jag har bevisat det. Det är alltid lurigt när man tar in nya spelare eller byter tränare, men det har ju hänt några gånger nu och det visar väl att jag är ganska väletablerad.

Du har en ny tränare nu i Varberg, Jörgen Wålemark. Kände du honom sedan tidigare?
…– Jag träffade honom i Ljungskile ett par gånger så vi har pratat tidigare. Jag gjorde en fin säsong när jag var där, så han kände garanterat till mig. Sedan är jag ju nästan därifrån från början …– det är 13 kilometer från Lilla Edet …– så det är klart att han har koll på mig på ett annat sätt.

Hur skiljer han sig från Halda Kabil, er förre tränare?
…– Halda gillar jag väldigt mycket också, men de skiljer sig en del i personlighet. Halda är väldigt energisk, medan Jörgen är lite lugnare och lite mer taktisk.

Känns det som att ni har ett bättre lag än ifjol?

…– Ja, det tror jag. Vi kommer att vara mycket stabilare, framförallt bakåt. Vi har fått in en duktig målvakt i Joakim Wulff (Öster) och även ett par backar som har kommit in och höjt truppen. Det verkar faktiskt som att de andra spelarna har höjt sig också.

Ni var besvikna efter förra säsongen?
…– Ja, men sedan kan jag väl säga att vi hade ett bra lag förra året också, vi fick bara inte riktigt ihop det som grupp. Vi hade jättespetskvalitéer utan att få ut dem. Jag hoppas att det blir bättre i år.

Hur var din egen fjolårssäsong?
…– Det var en okej säsong, men den blev lite tvådelad. Först spelade jag mittfältare och var frisk. Sedan skadade jag mig och blev mittback. Men jag får ändå vara nöjd, jag har inte spelat mittback så mycket förut.

På vilken position tror du att du får spela i år?
…– Svårt att säga. Jag har pratat med Jörgen några gånger, men jag vet inte vad han ser mig som. Jag har hört att han var nöjd med mig i höstas när jag var mittback, men samtidigt vet han att jag vill spela mittfältare. Vi får nog helt enkelt se hur lagdelarna fungerar, och om något inte fungerar så får jag styra upp det med min erfarenhet.

Du är borta i ett tag till, men annars har du drabbats av relativt få fotbollsskador under din karriär, eller hur?
…– Ja, fram till jag kom till Varberg kan man säga. Föra året åkte jag på en likadan smäll och fick göra en likadan operation på högerknät. Men det är bara de här som har varit större operationer …– en i varje kn䠅– annars har jag klarat mig bra.

Vilken är klubbens målsättning i år?
…– Vår egen målsättning är att förbättra placeringen från förra året, och det tycker jag att vi ska klara av. Jag vet inte hur mycket bättre vi kan bli, men vi kan göra bättre ifrån oss än förra året i alla fall. Mycket hänger på att få ihop gruppen på ett bra sätt.

Det känns som att det är en ganska jämn serie, superettan?
…– Ja, så är det nästan alltid. Förra året var det Brage som hade en sämre säsong, men annars är det tajt och varje poäng är viktig i slutändan. Inget lag går säkert.

Hur bra koll har du på de andra lagen?

…– Jag har ingen jätteuppfattning direkt, men sedan finns det vissa lag som man kanske tror mer på på förhand. Hammarby är ett sånt lag, som har gjort en bra och välbehövlig rensning av spelare som inte tillfört så mycket. Sedan så mötte vi Ljungskile under försäsongen och de ser väldigt intressanta ut, inte minst framåt. Det är ett lite annorlunda Ljungskile än vad man är van vid.

Du kommer från Lilla Edet och representerade Inlands IF innan du flyttade till Örgryte 2005. Har du fortfarande någon koll på fotbollen därhemma?
…– Ja, det har jag allt, mest på Edet FK eftersom farsan är ordförande där. Dessutom spelar min svåger fortfarande. Jag försöker att åka hem och kolla matcher så ofta jag kan; jag tycker att det är roligt och att det är bra att föreningarna slogs ihop.

Du har gjort 51 allsvenska matcher. Tror du att du kommer spela på den nivån igen?
…– Det är klart att jag vill spela där igen, dels eftersom jag tycker att jag kan spela där och att jag platsar i en allsvensk trupp. Men det är mycket som ska tajma också, och det absolut viktigaste i nuläget är att komma tillbaka och bli hel. Eller ja, hel är jag, men jag behöver bygga upp styrkan igen.

Du är tillbaka i maj?
…– Ja, i mitten av maj, plus eller minus någon vecka. Jag gick faktiskt in och var med på några passningsövningar på träningen igår, och det är alltid skönt att känna de där små framstegen. Då vet man att det börjar närma sig.

Det var inte nära att du flyttade någon annanstans i somras?
…– Nej, inte i och med att jag opererade mig och att jag hade kontrakt med Varberg i ett år till. Jag känner mig ändå ganska viktig i laget och för att Varberg skulle sälja mig så hade de garanterat krävt pengar, och det är inte riktigt så marknaden ser ut just nu att klubbar köper spelare hit och dit. Man tar oftast in kontraktslösa istället.

Du verkar också trivas bra på västkusten?
…– Ja, jag har bott här i Göteborg i tolv år nu, så det är klart att man trivs jättebra. Men samtidigt, om det skulle dyka upp andra alternativ så får man överväga det med för- och nackdelar.

Måste bli en hel del åkande från Göteborg till Varberg med andra ord?
…– Ja, det är sju mil hit, men det är bra väg. Vi är ett gäng på fem spelare som åker tillsammans också. Det är jag, Eduard Zuta, Erik Lund, Erkan Saglik och Pierre Tillman.

Du har levt på fotbollen ett bra tag. Har du jobbat med något annat egentligen?
…– Jag hade något litet jobb första året när vi åkte ur allsvenskan med Öis, men det blev kanske fyra arbetspass totalt. Jag jobbade på ett lager bakom Liseberg. Han som jobbade med vår hemsida var chef där.

Har du funderat vad du ska hitta på efter att spelarkarriären är över?
…– Njae, man tänker väl lite på det ibland, men jag har inte kommit fram till något. Jag tar det som det kommer, jag har ändå några år kvar.

Tidigare lördagsintervjuer:
29/3: Markus Svensson
22/3: Anki Gustafsson
15/3: Alibek Aliev
8/3: Jonna Thor
1/3: Daniel Janevski
22/2: Elin Carlsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*