Lördagsintervjun: ”Drömma måste man göra”

Som 16-åring provspelade hon för favoritklubben Arsenal.
Och drömmen lever alltjämt för 23-åriga Jennifer Rosén.
Först ska hon dock leda Lödöse Nygård till en succésäsong.


Du tog nyss steget från Edet till Lödöse Nygård. Hur har din första tid i klubben varit?

 – Jättebra! Det är inte svårt att komma in i laget, vi är lite mer än ett lag eftersom vi umgås väldigt mycket vid sidan av. Vi kallar oss för ”familjen”, vilket är lite löjligt kanske, men vi är en väldigt tajt grupp. Alla får vara med och vara delaktiga, och det känns väldigt  kul att vara en del av det. Jag trivs bra både med laget och tränaren.

Tränaren, ja. Torben Christiansen är en stor lokalfotbollsprofil. För oss som inte har haft honom som coach, hur är han?
– Han är väldigt noggrann och missar inga detaljer. Sedan är han väldigt bra på att lära ut saker och förklara. Han får med alla på banan.

Kände du Torben sedan tidigare?
– Jag har känt honom i några år, och han var en av orsakerna till att jag gick hit, eller kanske den främsta orsaken. Jag ville verkligen ha honom som tränare. Min sambo (Henrik Nurmisto) har haft honom i Edet och jag har bara fått en positiv bild av honom och tycker att han är jättebra.

Jag vet att du har varit iväg och tränat med Arsenal. Hur gammal var du då?
–Jag var 16 år och fick jag åka dit och träna med klubbens akademilag.

Hur uppstod den möjligheten?

– På deras hemsida kunde man fylla i ett formulär och berätta om man var intresserad, men det var inte alla som fick komma. Jag hade turen att få åka dit och träna, tillsammmans med 60 andra personer första gången. Sedan bantades vi ned till tio, och då var jag där igen. Sedan blev det inte något av det, och enligt dem berodde det på skolan att jag inte kom in. Men jag vet om det var den egentliga orsaken till att jag inte fick kontrakt då. Det var ändå en väldigt lärorik upplevelse att få komma dit och träna på Arsenals anläggning och få se säkerhetsorganisationen och allt runtomkring. Det är häftigt när man bara är 16 år.

Jag har förstått att Arsenal fortfarande är din favoritklubb?
 – Jajamen, det har den varit ganska länge, sedan jag var tio år kanske. Vi har en väldigt god vän till familjen som jobbar där så det blir några resor då och då där vi hälsar på honom. Det är en bra kontakt.

Jag har också hört att du tränade en del med killar när du var yngre. Var det naturligt?
– Det var väl för att TFK inte hade något flicklag. Jag var sju, åtta år när jag gick upp i P8 och spelade. När jag var tio flyttades jag upp till F12 och F14, och när jag var 13 spelade jag i F17 och damlaget. Sedan blev det för mycket och jag satsade bara på damlaget.

Du gjorde en del mål också, sägs det. Hur är målsinnet nu?
– Jag vet inte riktigt. Jag har nog blivit långsammare och försvararna snabbare, haha. Nej då, jag har inte spelat forward så jättemycket det sista, utan det har mest blivit mittfält och nu mittback i Lödöse Nygård. Några mål brukar det allt bli, men det är inte samma som när man var yngre. Då i F12 och F14 behövde de bara sparka upp bollarna till mig så sprang jag förbi alla och gjorde mål. Riktigt lika lätt är det inte nu.

Ja, Torben har skolat om dig till mittback. Hur är det?
– Det är roligt att pröva på nya positioner, och jag har faktiskt alltid fått flytta runt mycket i de lag som jag har varit i. Jag har spelat forward, innermitt, ytterback … ja, jag spelar där jag blir tillsagd. Så länge jag får spela är jag nöjd.

Hur skulle du beskriva dina styrkor på planen?
– Det är väl vinnarskallen; att jag ger allt för att vinna. Sedan har jag en väldigt bra blick för spelet, och så är jag väldigt tuff fysiskt sett. Det är nog mina styrkor.

Och dina svagheter?
– Hm, jag har ett bra skott men behöver ta det lite lugnare när jag får lägena. Nu kan jag sprida bollarna ganska bra. En annan sak är väl huvudspelet. Konditionen skulle jag nog ha sagt förra året, men det är inget problem nu när man har Torben som tränare.

Vad tror du om LNIK:s möjligheter till en topplacering i år? Ni fick ju en ganska tuff start på säsongen (1-5-förlust mot Skepplanda).
– Ja, du … Jag tycker att vi har väldigt goda möjligheter eftersom vi har en väldigt bra trupp. Vi har ett mål och alla är med på det och jobbar hårt för att uppnå det. Sedan kan det gå som det gjorde i lördags, men det är bara en match av ganska många. Det är bara att glömma och gå vidare. Jag tror i alla fall att möjligheterna är goda; vi har bra spelare i alla lagdelar och även bra alternativ som kan komma in från bänken.

Vad har du själv för ambitioner med ditt fotbollsspelande? Satsar du fortfarande?
– Jodå, jag satsar, annars hade jag inte gått från Edet. Det var ju lite därför jag gick: Edet spelar i fyran och Lödöse Nygård i tvåan. Självklart vill jag satsa, men i första hand är det studierna (sjuksköterskeprogrammet på Högskolan Väst) som gäller under det kommande året. Klarar jag skolan så får vi se vad som händer. Jag vill självklart komma så långt som möjligt, men man måste också vara realistisk.

Har du gett upp drömmarna om spel i Arsenal?
– Drömma kan man alltid göra, men jag vet inte riktigt om jag är på den nivå. Men drömma måste man göra, det kan aldrig vara fel.

(Bild: Privat)

Tidigare lördagsintervjuer:
26/4: Daniel Lennartsson
19/4: Pernilla Larsson
12/4: Emil Kumlin
5/4: Alexander Mellqvist
29/3: Markus Svensson
22/3: Anki Gustafsson
15/3: Alibek Aliev
8/3: Jonna Thor
1/3: Daniel Janevski
22/2: Elin Carlsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*