Lördagsintervjun: ”Det är ett helvete att pendla”

Han har bytt klubb fler gånger än han kan räkna till.
Och han har blivit förnedrad av Markus Svensson i löparspåret.
Men 23-årige Abraham Zeito, med ett förflutet i FCT och Mellerud, är också en fotbollsspelare med ett överflöd av talang och vilja.

Jag har tappat räkningen på alla klubbar du har varit i. Vet du själv hur många det är?
– Nu ska vi se här … Heimer är min moderklubb, sedan blev det FC Trollhättan, sedan Mellerud och efter det Örebro Syrianska. Därefter fortsatte jag till Karlslund, sedan Adolfsberg, Gauthiod och nu Lidköpings FK. Haha, fy fan. 

Vad är det som har gjort att du så ofta byter klubb?
– Egentligen vill jag inte det, men det är just det här med skolan och att man får försöka anpassa resten av livet efter studierna. Det är tufft att plugga till jurist och det blir hela tiden så att jag får försöka att pussla ihop vardagen och anpassa nivå och klubb efter det upplägget. Men det har inte varit särskilt roligt att hoppa till höger och vänster. Det har varit antingen det eller att sluta.

Du pluggar till jurist. Går det bra att kombinera det med fotbollsspelande på förhållandevis hög nivå?
– Det är tufft, väldigt kämpigt. Det är en inrutad vardag, men det är ingen som tvingar mig till det heller utan det är ett aktivt val. Men det funkar. Jag har alltid skött skolan och fotbollen parallellt så det är inga konstigheter. Men visst, det blir många sena nätter.

Vad kommer först – fotbollen eller den civila karriären?
– Det är den civila karriären, helt klart. Elitsatsningen la jag ner jag tackade nej till Oddevold 2013.

Hur skulle du beskriva dig själv som fotbollsspelare?
– Jag är väldigt snabb, eller extremt snabb, haha. Jag har en bra fot, är följsam och offensiv. Så skulle man kunna säga. Jag gillar att komma runt på kanterna och bidra med fart och fläkt, och jag är en bra passningsspelare. Sedan har jag en kass högerfot, den är vidrigt dålig, haha.

Du har bott i Örebro de senaste åren men ändå spelat i klubbar i vårt närområde. Vilken är din relation till pendling?
– Jag hatar det, haha. Det är ett helvete! Jag pendlade redan när jag spelade i FC Trollhättan innan jag fick lägenhet där, så jag har alltid varit van vid det men aldrig tyckt om det. Jag pendlade till Mellerud från Trollhättan också, men där var vi ett skönt gäng som åkte tillsammans. Nu blir det mycket att man åker själv och det är segt.

Varför spelar du fotboll häromkring när du bor i Örebro? Borde det inte vara smidigare att representera en klubb där borta?
– Just att det blev Gauthiod i somras var för att jag ville komma hem och träffa min familj när jag hade sommarlov. Att det blev Lidköping i år är för att jag fick jobb på åklagarmyndigheten i Skövde över sommaren. Jag tränar med Rynninge i Örebro och åker egentligen bara hem och spelar matcher.

Om vi går tillbaka i tiden – hur kom det sig att du gick till FCT 2008?
– Jag debuterade med Heimer i tvåan när jag var 16 år gammal. Min bror (David Zeito) spelade i FCT och fick höra att det fanns intresse från Trollhättan, och det lockade mig. Det var bara att hoppa på det tåget och jag ångrar det absolut inte, det var den bästa tiden i karriären.

Varför då?
– Jag trivdes bra med klubben och alla spelare. Alla mina bästa vänner har jag lärt känna genom fotbollen i Trollhättan. På planen hade vi ett spelande tänk och sjukt bra träning. Det är bara att kolla på vilka profiler som var där: Tom Pettersson, (Alexander) Faltsetas, Per Eriksson, Rikard Nilsson, (Andreas) Wiklund, (Martin) Scherdin. Dessutom kom Agon (Beqiri) upp det året, och Simon Hedlund var med. Både A-, U- och J-lag var sjukt bra. Året vi gick upp var det harmoni på alla fronter.

I vilket lag höll du själv till?
– I U21- och J-laget. Jag tror att jag hade någon DM-match med A, men jag minns inte vilka det var emot. Det var tufft att ta en plats eftersom vi hade ett sjukt bra lag, även om jag var ung och ville uppåt.

Att du sedan gick till Mellerud, berodde det på att du ville spela A-lagsfotboll?
– Precis. I början visste jag inget om Mellerud; ”Hårda bud i Mellerud” var det enda jag hade hört. Jag var inte riktigt säker på vad jag hade gett mig in på, men när jag kom dit så tog alla hand om mig väldigt bra. Och framförallt tänker jag då på Markus Svensson, som gjorde att jag verkligen trivdes i klubben. Han var min första tränare på seniornivå och kanske den bästa. Ja, det var en bra tid.

Jag vet att du försökte slå Markus Svensson i löpning. Berätta om det!
– Vi hade precis haft coopertest med FCT och då hade jag sprungit strax över 10-gränsen. Jag var ung, kaxig och jävligt nöjd. Sedan skulle vi springa milen i början när jag kom till Mellerud, och alla tjatade om hur bra tränad Markus var. Jag tänkte: ”Det skiter väl jag i, jag ska köra över honom.” Sista tre kilometerna vet jag inte vad han gjorde. Han kom iväg i en jävla fart och körde över mig. Jag var helt förstörd efteråt. Men Markus är ju inte mänsklig när det kommer till träning, han är ett fysiskt fenomen. Han är 40-plus, men springer som en 18-åring.

Har du några andra anekdoter från den tiden?
– Ja, faktiskt. Jag kan ta den om när vi var på träningsläger med Mellerud i Danmark och jag skulle bli inkilad. Då hade jag jävligt långt hår och vägrade klippa mig. Jag var fåfäng och det var viktigt att det var långt. Markus Svensson och Argjend Mollapolci hade gjort upp om att de skulle raka av mig håret, så jag var livrädd hela veckan. De skrämde mig med rakapparaten när jag låg och sov och allt var skitjobbigt.

– Till slut så hade de någon inkilningstävling och då hade hela klubben gått ihop: ”Nu ska vi fan raka av Zeito håret!” Alla tog tag och höll fast mig, även busschauffören, och jag fick en ögonbindel. De satte på rakapparaten och började dra mot huvudet, men jag blev livrädd och det slutade med att jag kutade därifrån, helt förstörd. Sedan visade det sig att de inte hade gjort något alls, de hade bara försökt skrämma mig. Det var lite pinsamt. Jag hade ju skrikit och kallat dem det ena och det andra. Men det slutade bra i alla fall, haha. 

För några år sedan sades det att Udinese var intresserat av dig. Hur konkret var det?

– Alltså, jag vill inte ens snacka om det. Jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på det, hur det sköttes. Nä, jag vill inte snacka om det bara.

Okej, det respekterar jag. Vad händer nu framöver då? Tror du att du kommer att kunna kombinera fotbollen med arbetet som jurist när du blir klar med utbildningen?
– Jag har ett år kvar bara, och jag vet faktiskt inte hur det kommer att se ut. Vi får se om det går att pussla ihop, men det optimala vore givetvis att kunna kombinera jobb med fotboll, det vore riktigt gött. Men man får vara realistisk; arbetsmängden som nyexaminerad jurist är nog ganska tuff. Fast visst, det vore riktigt roligt om man kunde fortsätta.

Finns det något du annars ångrar under din spelarkarriär?
– Nej, egentligen inte. Jag har ändå lärt mig mycket, och dessutom fått möjligheten att lära känna många nya människor. Det har varit kul, men som sagt, det hade varit skönare om man bara var i samma miljö. Hade juristprogrammet funnits i Trollhättan så hade jag aldrig lämnat från första början. Så bra trivdes jag i FCT. 

(Bild: Bibbi Dahlström)

Tidigare lördagsintervjuer:
17/5: Erika Karlsson
10/5: Carl Lext
3/5: Jennifer Rosén
26/4: Daniel Lennartsson
19/4: Pernilla Larsson
12/4: Emil Kumlin
5/4: Alexander Mellqvist
29/3: Markus Svensson
22/3: Anki Gustafsson
15/3: Alibek Aliev
8/3: Jonna Thor
1/3: Daniel Janevski
22/2: Elin Carlsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*