Hallå där, Eric Hilmersson …

… sportjournalist på Göteborgs-Posten som är uppvuxen i Upphärad och Trollhättan.

Du kallade dig ”Trollhättans David Ginola” på Twitter för ett tag sedan. Kan du utveckla det, är du snäll?
 – Det var nog mer önsketänkande än fakta. Jag kan inte påstå att jag någonsin har kallats det, men jag såg en intervju med Ginola där han var så jäkla cool så jag önskade att jag hade varit som honom. Han är väldigt häftig i både spelstil och utseende. Det är en typisk efterhandskonstruktion.

Kan du inte berätta lite om din egen spelarkarriär?
– Jag är ju från Upphärad och bodde där under mina första tio år, så jag spelade i UIS från sex till tio. Sedan flyttade vi till Sandhem i Trollhättan och jag spelade i TFK från tio till juniorlaget. Jag gjorde ett par matcher med B-laget och någonstans där blev det väl lite allvar, att man skulle satsa och nå A-laget. Då var jag en av dem som vek ner mig lite. Jag tyckte inte att det var så kul och tappade suget för fotbollen faktiskt.

– Jag hoppade av där när jag var 17 år och höll på med lite allt möjligt; jag vet faktiskt inte vad jag gjorde. Sedan blev det någon säsong i Sjuntorps IF ett par år senare, det var ett härligt gäng. ”Tigern”, ”Lill-Uffe och ”Baronen” var bara några av de riktigt härliga karaktärerna i det laget. Efter det flyttade jag till Göteborg och gjorde ett par säsonger i Göteborgs FF, som är en klassisk förening som var i SM-final typ 1903.

Vilken division var det?
– När jag spelade där så var vi i fyran, och jag spelade forward. Jag hade alltid varit mittfältare eller back, men där var jag forward och det var roligt. Jag gjorde några mål till och med. Men sedan började jag jobba som sportjournalist och då blev det lite för mycket kvällsjobb för att hinna med både och.

Ja, du är sportjournalist på GP. Är det något du alltid har strävat emot?
– Jag har nog alltid tyckt att det har verkat vara roligt. Ja, på något sätt har jag nog alltid strävat emot det, fast lite undermedvetet. Först läste jag språk – franska och engelska – och visste inte vad jag skulle bli. När jag hade gjort det så såg jag att det fanns en ettårig journalistlinje som man kunde ta om man hade en examen sedan innan. Jag gick den och fick praktik på GP-sporten 2002. Sedan dess har jag varit på GP och vikarierat och frilansat och varit både på sporten och alla möjliga avdelningar. Nu sedan ett år är tillbaka är jag bara sportreporter, efter att ha varit mycket på webben.

Hur är jobbet? GP är ju en stor tidning med många läsare.
 – Det är väldigt kul faktiskt. Skriver man något bra eller något som folk gillar så får man mycket respons. Sedan gäller det också att ha tungan rätt i mun, för om man skriver något som är felaktigt eller som fans till en viss klubb inte gillar så får man verkligen höra det också. Vi är ganska påpassade här och många fans ser oss som någon form av etablissemang. Så ja, de gillar att påpeka när jag har fel, men det har de all rätt att göra också.

Bevakar du någon särskild sport, eller det mesta?
– Jag är ganska blandad och gör det mesta. Det blir mycket fotboll, det blir det. Men det beror ju på att den är störst i stan och att jag känner mig väldigt hemma i den eftersom jag har spelat själv. Den andra stora sporten i stan är hockey och där känner jag mig inte alls lika hemma. Jag försöker att undvika den, men ibland blir jag tvingad. Annars gillar jag att göra olika sporter.

Har du någon koll på Trollhättefotbollen idag?
– Jag tittar ju till då och då hur det går för FCT, och jag väntar på att de ska få till den där träffen och ta steget upp i eliten. Det känns som att Trollhättan borde kunna ha ett lag ganska högt upp, det finns ändå ett väldigt stort fotbollsintresse där. Men nu ligger de väl därnere så det ser inte lovande ut heller. Annars tittar jag till tabellerna då och då, men det var länge sedan jag var på någon match. Det hade varit kul att åka till Edsborg igen.

Till sist: Vem är din favoritspelare från Trollhättefotbollen?
– Den jag först kommer att tänka på är Claes ”Kola” Blomqvist. Han kallades bara för Kola. Han var något slags ytter, hade krulligt hår och gillade att dribbla. Det var nog kring mitten av 90-talet som han spelade i TFK:s A-lag, jag tror att de låg i trean eller tvåan då. Han var en skön profil som jag alltid höll lite extra på.

Fotnot: Glöm inte att följa Eric Hilmersson på Twitter, där han kan vara Sveriges roligaste man. Ni hittar honom här!

(Bild: GP)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*