Lördagsintervjun: ”Att träna med killar har hjälpt mig”


Veckans gäst i lördagsintervjun är Trollhättetjejen Moa Heinulf, som här syns till höger på bilden i Gauthiods röda dräkt. (Bild: Toni Andersson)

Hon har varit uttagen i Sveriges F15-landslag.
Redan som 17-åring är Moa Heinulf också ordinarie i sitt IK Gauthiod.
Och hon tackar killarna för sina framgångar på fotbollsplanen.

Hur är det att representera det svenska landslaget?
– Det är klart att det är väldigt stort. Det är ju en dröm de flesta som spelar fotboll har, och det var kul att få känna på det. Sedan fick jag inte spela någon landskamp, men det var mäktigt att vara på Bosön. Väldigt många bra spelare var där så man fick känna var man låg jämfört med dem.

Hur hård är konkurrensen på den nivån?
– Det är klart att den är hård. Det är väldigt många bra spelare som är där och när jag var med så spelade jag innermitfältare. Där är konkurrensen extra tuff.

Kände du att du stod dig bra jämfört med de andra?
– Jag var helt nöjd med hur det gick, men när jag kom hem och tänkte tillbaka så kände jag väl att jag kunde ha gjort några saker bättre. Men jag är ändå nöjd med att ha varit där överhuvudtaget, det känns som en bonus och en erfarenhet.

Trodde du när du var yngre att du skulle få representera Sverige?
– Alltså, jag var inte beredd när jag fick reda på det. Jag blev väldigt glad bara när jag kom med till elitlägret som var i början av sommaren, och sedan när jag kom med till Bosön så blev jag chockad men ändå glad. Jag visste i bakhuvudet att jag hade chansen, men det är ändå bara 40 stycken som blir uttagna av 400, så det var inget man räknade med.

Du spelar till vardags i Gauthiod, och när jag såg dig senast spelade du mittfältare. Men nu har du tydligen blivit omskolad?
– Ja, det var faktiskt en tränare när jag var på Bosön som tyckte att jag skulle spela mittback istället, eftersom han trodde att jag skulle lyckas med det. Jag har spelat lite på den positionen i Västgötalaget men jag var mittfältare när jag kom till Grästorp. Ifjol, efter sommaruppehållet, fick jag chansen som mittback och nu har jag spelat där hela tiden. Det är mycket roligare att spela mittback nu också, så visst kan man säga att jag har blivit omskolad.

Vad har du för karaktärsdrag som gör att du passar som mittback?
– Jag är ganska så snabb, och det är ju en fördel när man är mittback. Det får man kanske inte heller ut när man spelar på innermittfältet. Sedan är jag ganska positionssäker i försvarsspelet, och det var nog det han såg på Bosön och därför tyckte att jag skulle passa bra som mittback. Men jag har fått jobba mycket på tuffheten. Man blir utsatt på ett helt annat sätt som mittback än innermittfältare, och jag känner att jag har utvecklats mycket där också.

Vad tycker du om din och lagets prestations hittills under säsongen i division 1?
– Det var väl gått helt okej. Vi fick en ganska tuff start med några uddamålsförluster och det kändes såklart surt, men nu det sista har det gått mycket bättre. Vi har fått igång spelet och haft lite tur också, som det sista målet vi gjorde mot Lidköpings FK (seger 2-1 efter ett sent avgörande). Nu är vi inne på vinnarspåret igen.

– För egen del är jag nöjd. Det har fungerat bra och jag har ju fått spela från start de sista matcherna, eller nästan alla matcher. Jag var skadad i början men sedan har jag fått förtroendet av tränaren. Och ja, det känns bra.

Gauthiod är en förening vars damsektion är väldigt etablerad. Hur är det att spela där?
– Jag tycker att det är en helt fantastisk klubb, speciellt damfotbollen där vi har både ett bra A- och U-lag. Vår tränare, Eivon (Robertsson), hade Anna Ahlstrand och några andra spelare när han var här senast, så han har mycket erfarenhet och det är klart att det märks.

Ni är ett gäng som åker från Trollhättan till Grästorp har jag förstått? Vilka är det mer än du och Sanna Jensen?
– Det är Janna Häger, Jonna Gustafsson och en målvakt, Elin Gustavsson, men hon är korsbandsskadad. Sedan har Hilma (Lundqvist), en 99:a som är målvakt, precis gått över. Hon var uttagen till elitlägret nyss. Det är väldigt bra att åka tillsammans, jag har ju inte körkort än, haha. 

Varför väljer man som Trollhättebo att spela fotboll i Grästorp?
– Alltså, det är ju division 1 i Grästorp och i Trollhättan har man inget lag på den nivån. Det är division 2 med Skoftebyn som är det högsta, och om man varit med på de här elitlägren och Bosön så känner man att man vill spela i ett bättre lag helt enkelt. Det blev rätt så naturligt för mig eftersom TFK:s A-lag lade ner och då hörde Gauthiod av sig. Det var inte så mycket att fundera på egentligen.

Kommer det dröja länge innan ett lag i Trollhättan kan mäta sig med Gauthiod?
– Jag vet inte riktigt. Jag tror att man måste få till något samarbete mellan TFK och Skoftebyn eller TBIS eller något sånt. Man kan inte ha så många olika lag, för då blir det kanske inte bättre än division 2. Skoftebyn har i och för sig gått bra i tvåan, men jag vet inte om de kan mäta sig med Gauthiod riktigt än.

Jag såg när ni mötte Kopparbergs/Göteborg i cupen förra året. Hur stor upplevde du själv att skillnaden var mellan division 1 och allsvenskan?
– Det är klart att det är ganska så stor skillnad, de är ju mycket starkare och tuffare. Men det är ändå inte så stor skillnad som inom herrfotbollen. Det är klart att det finns spelare som har gått från division 1 till allsvenskan, så det är inte helt omöjligt. 

Är det drömmen och målsättningen, att spela i allsvenskan?
– Jo, det är klart att man vill spela i allsvenskan. Det är en väldigt bra liga som står sig högt internationellt också. Jag fick chansen att träna med Kopparberg en helg för två år sedan, då blev man lite sporrad och kände att man kanske kan komma dit en vacker dag.

Har du fortfarande någon kontakt med den föreningen?
– Nej, jag hade lite kontakt med (tidigare tränaren) Torbjörn Nilsson, men han är inte kvar i där längre.

Vad är det som har gjort att du har nått så långt som du har gjort, i en relativt ung ålder?
– Förhoppningsvis har jag haft lite talang för fotboll, men jag tror att det mesta är att man har tränat mycket och jobbat hårt helt enkelt.

Hur hårt jobbar du för att ta dig ännu längre?
– Det är klart att jag fortfarande vill bli ännu bättre. Jag tränar med killar i skolan och det är ju en väldigt bra miljö att utvecklas i, eftersom de är bättre på alla sätt och då måste man utvecklas för att hänga med. Jag har spelat med killar sedan jag gick i sexan och jag tror att det har hjälpt mig mycket och tagit mig dit jag är nu.

Det verkar bli mycket fotboll under en vecka. Hur mycket tränar du egentligen?
– Nu under säsongen så har vi tre träningar med laget och två i skolan. Sedan brukar jag alltid försöka att lägga in åtminstone ett gympass eller intervaller, så det blir i alla fall sex träningar plus match under en vecka.

Det låter som ganska mycket?
– Jo, det är det. Men jag tycker att det är såpass kul att jag inte ser det som något jobbigt.

Tidigare lördagsintervjuer:
31/5: Martin Bäckström
24/5: Abraham Zeito
17/5: Erika Karlsson
10/5: Carl Lext
3/5: Jennifer Rosén
26/4: Daniel Lennartsson
19/4: Pernilla Larsson
12/4: Emil Kumlin
5/4: Alexander Mellqvist
29/3: Markus Svensson
22/3: Anki Gustafsson
15/3: Alibek Aliev
8/3: Jonna Thor
1/3: Daniel Janevski
22/2: Elin Carlsson

Vem skulle du vilja se i en framtida lördagsintervju? Och varför? Kommentera gärna!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*