Krönika: En ödesvecka för Vänersborgs IF

Halva säsongen återstår.
Ändå kan den avgöras redan på fredag för Vänersborgs IF:s del.
Det är nämligen då som man visar vilken tabellhalva man vill tillhöra.

Igår hamnade jag i ett telefonsamtal med Lennart ”Kral” Andersson, den oefterhärmlige dalslänningen som numera tränar Motala i söderettan. Vi pratade om hans frustration över att ständigt behöva byta underlag, succéforwarden Ibrahim Alushaj, gården hemmavid – och, naturligtvis, om Vänersborgs IF.

Krals hjärta bultar ju lite extra för just den föreningen.

Han tog upp klubben i division 3 under sin enda säsong på Vänersvallen, innan framgången tog honom till Motala och möjligheten att återigen arbeta med fotbollen på heltid.

Jag berättade om VIF:s – i mitt perspektiv – lite halvhjärtade generationsväxling, om hur man kanske hade väntat sig att de etablerade spelarna skulle prestera bättre, och om de relativa problemen med målskyttet.

Kral satt tyst i en stund, innan han sa:

– Men ändå, di borde ju räcke te i division 3?

Det har han naturligtvis rätt i, den gode Kral. Men fotboll är också en sport med oändligt många dimensioner, och där teoretiskt kunnande och praktiskt utövande inte alltid överensstämmer.

Man kan drabbas av skador, illvilliga marginaler, diktatoriska domare och, ja, det mesta egentligen. I slutändan vill jag ändå tro att man får de poäng man förtjänar, och att avgöra varför VIF har färre än man hade räknat med på förhand kräver både en god analytiker och en frekvent matchbesökare.

Jag är, tyvärr, varken eller.

Mina tankar är typiska för varje självutnämnd fotbollsexpert: Spelare som borde spela centralt flyttas ut på kanten, andra hade mått bäst av en motsatt rotation och en liten skara borde kanske inte få spela alls. Annars handlar mycket om inställning och hjärta, och där finns det – vilket inte minst Vbg-derbyt visade – möjligheter att ta kliv framåt.

Om man ska tro VIF-lägret så var Kungshamnsmatchen ett steg i rätt riktning, och allra helst behöver man ta ytterligare ett par sådana i mötet med Kärra på fredag. Båda lagen har gått segerlösa sedan maj månad, och båda börjar bli avsågade av klubbarna i tabellens mittenskikt.

Vad en VIF-förlust skulle innebära vågar jag inte ens tänka på. Jag håller ju med Kral helt och hållet på den här punkten:

Vänersborgs IF är verkligen inget division 4-lag.

***
Om du för ett år sedan hade grävt allra längst ned i FC Trollhättans frysbox så hade du hittat en stelfrusen Kenan Mehovic. Så långt ifrån en plats i startelvan var han då, och mittfältaren hade delvis sig själv att skylla då han hade dragit på sig några extrakilon.

Många hårda träningspass senare är Mehovic nu ett bärande fundament i Raimo Käkeläs lagbygge, och imorgon (tisdag) åker han till Helsingborg för att träna med allsvenska HIF. Där har ni en riktig askungesaga på lokal fotbollsnivå. Heja Kenan!

***
Vid tre tillfällen har IFK Trollhättans mittback Niklas Rosenberg tagits ut i Veckans elva. Konspirationsteoretikerna har kanske noterat att han och jag bor i samma lägenhetshus, och att han drar flera fördelar från vår geografiska närhet. Men de är inte fotbollsmässiga. 

I helgen fick jag istället uppdraget att mata Rosenbergs kanin. Ni får kalla det jäv om ni vill, jag försöker bara upprätthålla grannsämjan.

***
Visst har man förhoppningar om att hålla fotbollskarriären – kallas det ens ”karriär” när man spelar i division 5? – vid liv så länge som möjligt, men frågan är om man kan kopiera Per Aronssons bedrift. Den 44-årige Brålandaspelaren gjorde två mål mot Tösse, och det visar inte minst att kvalitet alltid kommer före ålder.

***
Veckans dumstrut går till mig själv, efter att jag i ren hybris twittrat ut att jag som ende TFK-spelare funnits på planen under varje minut av säsongens nio första matcher. Någon dag senare låg jag där, med en kraftig blödning i vaden och hånskratt runtomkring mig.

Visst spelade jag nästa match ändå, men aningen halt. Läxan? Det lönar sig aldrig att vara kaxig. Jag är ett livs levande bevis på det.

***
För en av våra mest omskrivna elitfotbollsspelare, Tom Pettersson, börjar tiden att rinna ut. Den förre TFK- och FCT-spelaren har en vecka på sig att hitta en ny klubb, annars är risken stor att han tvingas tillbringa höstsäsongen i Åtvidaberg. Eller tvingas och tvingas – att få spela allsvensk fotboll är ju inte fy skam det heller.

Men nog hade det ändå känts som ett steg bakåt för den ambitiöse 24-åringen.

***
Själv får jag förresten nöjet att åka till Motala ikväll och träffa Kral personligen när FCT kommer på besök. Frånsett den tillsynes oändliga bilresan så blir det nog en av veckans höjdpunkter, faktiskt. 

***
Varje vecka tar Fotbollsbloggen ut en elva med de spelare som har utmärkt sig mest under den senaste omgångens seriespel. Denna vecka ser laget ut så här (antalet uttagningar inom parentes):

Veckans tränare: David Svensson, Melleruds IF.

Tipsa mig gärna framöver om spelare som, tack vare extraordinära insatser, förtjänar en plats i elvan – mejla till följande adress: martin.ahlin@ttela.se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*