Lördagsintervjun: ”Jag skiter i snacket”


I veckans lördagsintervju figurerar en riktig lokalfotbollsprofil. Gäst är nämligen Vänersborgs FK:s 23-årige mittfältare Moe Abdu, som bland annat talar om ”extrapappan” Raimo Käkelä. (Bild: Kent Eng)

Han är kanske lokalfotbollens mest omtalade person.
Men vem är egentligen Mohamed ”Moe” Abdu?
Svaret får ni i veckans lördagsintervju.

Finns det någon lokal fotbollsspelare som du inte känner?
– Nja, det är tveksamt. 

Anledningen till att jag frågar är ju att du verkar ha ett väldigt brett kontaktnät – vad beror det på?
– Jag vet inte. Jag gillar att tjöta med folk, ja, jag bara gillar det. Jag brukar hänga på Vänersvallen och kolla på alla möjliga fotbollsmatcher, och då har det blivit så att man har lärt känna folk mer genom fotbollen än utanför.

Tycker du själv att du är en lokalkändis?
– Nja, jag vet inte. Kanske. Det är svårt att säga.

Du har spelat i några olika klubbar genom åren. Kan du inte berätta om din fotbollsresa?
– Jag började i VIF. Jag vet inte hur gammal jag var, men jag måste ha varit elva när jag började. Då spelade jag alltid med de äldre; jag är 93:a och och spelade med 92:orna. Det gick bra och jag fortsatte att spela dem med hela tiden, bland annat i pojkallsvenskan. Jag satt ofta på bänken, men jag hoppade in och spelade nästan alla matcher ändå. Efter det kom jag inte upp i A-laget i VIF, så jag gick till Bosna då och det var tack vare att jag pratade mycket med ”Sella” (Selami Sinani) och Pajtim (Beka) när de var där. De sa att det hade varit bra för min utveckling att gå dit, och det gick faktiskt bra också. Jag konkurrerade med dem och gjorde sju mål.

– Sedan blev jag utlånad en halv säsong till Skoftebyn. Jag skulle spela i pojkallsvenskan med dem och där mötte vi alla bra lag – Djurgården, Hammarby, Brommapojkarna, IFK Göteborg, Elfsborg … det var ett lärorikt år. Sedan gick jag tillbaka till Bosna och spelade en säsong där och var ordinarie, innan det blev VFK. Det var Gzim (Sylaj) som ordnade det åt mig.

Är det inte känsligt att gå mellan de olika Vänersborgsklubbarna?
– Nej, jag vet inte … jag var ung då. Det var lite känslor från Bosnafolk när jag gick till VFK; vissa spelare var kanske besvikna eftersom jag tillförde ganska mycket i Bosna när jag var där. Då hade Pajtim och ”Sella” gått och de hade inte så många tongivande spelare kvar. Det var lite tufft, det var det väl.

Bryr du du dig mycket om vad folk tycker om dig?
– Jag bryr mig faktiskt inte alls, om jag ska vara helt ärlig. Jag vill utvecklas, och det har jag gjort sedan jag gick till VFK. Gzim berättade ju för mig att Raimo (Käkelä) var en bra tränare, och när jag kom dit till första träningen så tog han emot mig på ett väldigt bra sätt. Sedan så gillade jag sättet han ville spela på, det passade mig bra. Jag är jävligt glad att kom till VFK och att jag spelar för en så bra klubb.

Vilken klubb bultar ditt hjärta mest för då?
– Om jag ska vara helt ärlig så är det nog Bosna faktiskt. Jag trivdes jävligt bra där, och det var där min karriär kom igång på riktigt. Jag gillar Ulf Andersson som var tränare då, och jag har fortfarande kontakt med honom. Jag visste att han drog upp talanger och gav alla chansen, och jag tog tillvara på den. Jag gjorde det bra, faktiskt.

Att du gillar den nuvarande VFK-tränaren Raimo Käkelä har nog inte gått många obemärkt förbi. Vad är det som är så speciellt med honom?
– Det är att han, oavsett om du sitter på bänken eller är reservspelare, behandlar dig som alla andra. Det gillar jag. När man kommer ner till omklädningsrummet så tar han dig i handen, och frågar hur du mår. Man ska ha bra ”connection” med sin tränare, och det tycker jag att han är jävligt bra på. Folk brukar skoja om att Raimo är som en extrapappa, och de får gärna skoja om det – men det kanske också är sant emellanåt. Jag gillar honom, och han gillar mig. Sedan har alla ledare både bra och dåliga sidor ändå, om du förstår vad jag menar?

Jag hänger med. Min känsla är att du var mer temperamentsfull på planen innan du kom till VFK. Håller du med om det?
– Ja, usch, det var jobbigt. Det blev så när man spelade i Bosna. Varenda spelare hade hett temperament och det blev så automatiskt att man började skälla och blev lite kaxig. När jag kom till VFK så var Raimo väldigt noga med att jag inte skulle hålla på med sånt och gjorde klart för mig vad som gällde, och att det ska jag vara tacksam över. Det har gjort att jag har blivit mycket lugnare. Raimo vet hur man ska jobba med människor.

Men du drar fortfarande på dig en hel del kort, och det har jag förstått att Raimo ogillar?
– Ja, det är för att jag emellanåt tjatar till mig korten. Jag tjatar inte på ett snyggt sätt, utan jag kan stå en halvmeter ifrån domaren och skrika på honom. Det är inte så att jag går fram till domaren och frågar: ”Hur tänkte du där?” Det blir mer så att jag bara: ”HEY!”

Men det är något du jobbar med att bli bättre på?
– Ja, absolut.

Vad finns det för andra saker du vill bli bättre på?
– Kanske att bli starkare i kroppen. Men jag vill bli bättre på allt egentligen.

Att du har utvecklats så mycket som du har gjort under de senaste åren – beror det på Raimo eller på mycket egenträning? Eller något annat?
– När jag var i Bosna så var det mycket ”ut och kör”, och vi hade inte så mycket taktik. Nu har jag utvecklats mer i det taktiska spelet och i detaljer kring hur jag ska ligga i positionsspelet och allt sånt.

Men jag vet att du ändå inte är helt nöjd med din säsong hittills, trots att du har producerat väldigt många poäng?
– Ja, jag är inte så jättenöjd faktiskt. Våren var bra men sedan har jag tappat lite. Jag vet inte vad det är som har hänt. Jag har kanske inte varit helt fokuserad på varje grej jag ska göra, men nu de senaste veckorna har det varit bättre och jag hoppas att det kan ge resultat under matcherna också.

Det snackas mycket om rivaliteten mellan fotbollsklubbarna i Vänersborg. Hur stor är den egentligen?
– Inte så stor faktiskt, om jag ska vara helt ärlig. Mellan klubbarna säkert, men inte mellan spelarna. Förra derbyt (mot Vänersborgs IF) tyckte jag var lite mesigt. Det var inget derby där det small eller hände något speciellt. Det var inte som derbyna förr när Bosna mötte VFK, då var det verkligen hat. Det var ett riktigt derby.

Ja, det verkar inte finnas så mycket rivalitet. Jag såg till exempel en bild på Instagram häromdagen där VIF:s assisterande tränare Hans Adolfson masserade dig …
– Det är bara kärlek mellan mig och Hans. Han är en jävligt omtyckt gubbe som vill alla väl, speciellt mig. Han gillar mig och jag gillar honom. Han är alltid positiv och säger vad han tycker, och det har hjälpt mig mycket.

Samme Hans Adolfson tillhör det VIF som sägs ligga bakom VFK:s smeknamn ”Sekten”, och Raimo Käkeläs ”Pastorn” …
– Jag vet inte ens vad de menar med det. Är det kyrkan? Jag fattar inte och jag bryr mig inte, jag bara skrattar åt det. Jag fokuserar på fotbollen och skiter i snacket.

Om vi byter ämne och pratar lite om din bakgrund – dina föräldrar kommer från Eritrea, medan du är född i Sverige. Det är inte så ofta man talar om fotboll och Eritrea.
– Nä, de har några spelare i Sverige, som Walid Atta, Henok Goitom, Youssuf Saleh, men inte så många som är jättebra. Jag har inte så stor koll.

Men det stämmer att du kollade upp möjligheterna att få kunna representera det eritreanska landslaget?

– Ja, men det blev inget. Jag är för gammal nu.

Ditt klubblag VFK då, hur långt kan det nå? Det är ju en klubb som var väldigt liten för bara några år sedan och klafsade runt i division 6-träsket, men som verkar vara på väldig frammarsch.

– Vi kan gå hela vägen. Får vi rätt förutsättningar och om klubben hänger med, och om vi får behålla tränaren och vårt material, så tror jag att vi kan gå minst till division 1, möjligtvis superettan. Det är klart att man måste alltid förstärka laget på vägen och ha lite tur också, men det kan gå. Det är en lång resa, men det går snabbt framåt för oss.

Vilken är din egen dröm som fotbollsspelare?
– Jag vet inte faktiskt. Jag kör på och vill satsa, och mitt mål är att kanske spela i division 1 innan jag slutar.

Det behöver inte vara så långt dit. Nästa år kanske VFK spelar i division 2 …
– Det gör vi, det är jag nästan säker på.

Senaste lördagsintervjuerna:
9/8: Ida Pettersson
19/7: Johan Dahlin
5/7: Johan Lundgren
28/6: Jesper Ljung
14/6: Christian Fredriksson
7/6: Moa Heinulf
31/5: Martin Bäckström
24/5: Abraham Zeito
17/5: Erika Karlsson
10/5: Carl Lext
3/5: Jennifer Rosén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*