Krönika: Se upp för fotbollslagen på Dal

Det har varit antingen himmel eller helvete i år.
Men en sak är klar:
Fotbollen på Dal är på frammarsch.

I många avseenden är Dalsland en marginaliserad del av Sverige. Den kontinuerliga befolkningsminskningen har drabbat landskapet hårt, och inte minst då dess konkurrenskraft inom fotbollen.

Den trenden lär kanske inte vända inom en överskådlig tid, men jag upplever ändå att fotbollsklubbarna vädrar morgonluft. Eller ja, åtminstone de som också befinner sig inom gränsdragningen för vad som är TTELA-land.

Mellerud tog steget upp i division 3, Brålanda marscherade rakt upp i fyran, och såväl Frändefors som Håfreström kunde titulera sig topplag. Samtliga hade också en annan sak gemensamt – de hade insett sina styrkor och svagheter, och använde det till sin fördel.

Ungdomlig entusiasm bar MIF hela vägen fram – möjligtvis något år för tidigt, men det är knappast så att man ursäktar sig för att ha vunnit serien – och inom lagets räckvidd finns också möjligheten att bli Dalslands bästa. Förra året skiljde två divisioner mellan Mellerud och IFK Åmål, men nästa säsong möts de på lika villkor.

Jag antar att det är både bra och dåligt för den dalsländska fotbollen i stort.

Sett till resurser lär Åmål även fortsättningsvis vara ”storebror”, men inte nödvändigtvis för alltid. Maktpositioner har förskjutits förr, och det var inte länge sedan ordningen var den omvända.

Där bakom då? Närmast ligger nog Brålanda. Föreningen blev häromdagen av med tränaren Christian Fredriksson, som med stor framgång infört en ramstark defensiv och en extremt rak offensiv, men tycktes dämpa fallet genom att omedelbart avisera en kapabel (och hittills anonym) ersättare.

Själv hoppas jag att succén fortsätter. Mot bakgrund av både ortens och klubbens storlek är Brålanda IF en alldeles enastående producent av talangfulla fotbollsspelare, och trots den senaste motgången så är den enda vägen uppåt och framåt. Herrsektionens Lars Andersson förefaller vara en äkta visionär, och förutsättningarna att utöva sporten blir bara bättre och bättre ju längre norrut man kommer på E45:an.

Brålanda kommer kanske inte att vinna fyran, men inte heller åka ur. Och snart kan de som sagt mycket väl få sällskap av Frändefors och Håfreström, som ständigt tar steg i rätt riktning.

Och sedan så har vi Åsebro kvar. Storhetstiden ligger, tyvärr, bakåt i tiden och på senare år har man balanserat på gränsen mellan spel i fyran och femman. Nu är det även fortsättningsvis den förstnämnda som gäller – efter en säsong som varit katastrofal på alla sätt och vis.

Först var det omöjligt att hitta en tränare, sedan höll ikonen Martin Scherdin på att stryka med i en olycka som chockade hela lokalfotbollen. Och till råga på allt var det ytterst nära att stolta ÅIF åkte ur. Till slut var det Vallens framgångsrika kvalspel som räddade kvar föreningen i division 4.

Den såg man inte komma, direkt.

Men nedåtspiralen behöver inte vara konstant. Enligt ryktet ska flera intressanta namn vara aktuella för spel i Åsebro nästa säsong, och kanske blir det vändningen.

Vi får hoppas det, åtminstone.

***
Fredrik Nyqvist, spelaransvarig i FC Trollhättan och ägare av Ica Jätten, fick i veckan ett sms från Besart Zeqiri, tidigare anställd av både Ica och FCT. Nu är anfallaren i Norrby, som i helgen mötte Trelleborg i en viktig match i söderettans bottenstrid. I sms:et stod följande:

– Lugn chefen, jag gör hattrick på lördag.

Zeqiri hoppade in vid ställningen 2-2, med kvarten kvar, men förblev mållös. Det lär ändå ha firats som en seger för Norrby, som spelade med en man mindre på planen och tack vare resultatet säkrade nytt kontrakt.

***
Apropå FCT – vid seger ikväll mot Halmia är sannolikheten stor att det blir spel i söderettan även nästa säsong. Då väntar nämligen redan nedflyttningsklara IFK Uddevalla på bortaplan, samtidigt som man har både Trelleborg och Kristianstad bakom sig i tabellen. Förlust och det ser jävligt mörkt ut, med tanke på den mentala anspänning som lär föreligga vid krav på seger i sista omgången.

Halmia är kanske inget drömmotstånd heller. Förra säsongen var gästerna från Halmstad helt utspelade i 75 minuter på Edsborg och låg då under med 0-3. Men så kom ett längre skadeuppehåll, och när matchen var slutspelad så stod det 3-3 på resulttavlan. Jag har aldrig sett Jesper Ljung så besviken som då.

***
Och apropå Jesper Ljung – blir det hans sista match på Edsborg idag? Mycket tyder på det. Parterna ska tydligen sätta sig ner och förhandla inom kort, men jag misstänker att vi ser en ny tränare i FCT till nästa säsong.

Vem i så fall? Jag har mina aningar, men det får bli ett senare ämne utifall att min spådom skulle realiseras.

***
Själv bara väntar jag på att få klartecken från läkaren och komma igång igen. Den 10 augusti gjorde jag min senaste träning, och den 21 augusti min senaste match. 67 dagar har gått sedan det sistnämnda. 

Tyvärr anar jag att det kan dröja nästan lika länge innan jag får springa mig andfådd igen. 

***
Och apropå Jesper Ljung och FCT och allt det där – efter kvällens match tänkte jag faktiskt göra ett besök i Arena Älvhögsborg, där Skoftebyns futsallag förbereder sig för spel i allsvenskan, som drar igång den 15 november (hemmapremiär en vecka senare). 

Det blir verkligen något att se fram emot i vinter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*