Lördagsintervjun: ”Just nu tänker jag inte på fotboll”


17-åriga Charlotte Selbekk spelar fotboll med Vänersborgs IF och bandy med Kareby. Och hon är en stor talang i båda sporterna. Hon är också veckans gäst i Lördagsintervjun. (Bild: Sebastian LaMotte)

Hon är mest känd för att ha hamnat i kläm hos Fifa.
Men Charlotte Selbekk är också en talang av rang.
I både bandy och fotboll.

Vad betyder mest för dig – bandy eller fotboll?
– Jag har ju alltid hållit på med båda, så jag vet inte vad jag gillar mest. Orsaken till att jag flyttade hit från första början var ju för att kunna spela både fotboll och bandy. Hade jag stannat i Norge så skulle jag ha börjat på ett idrottsgymnasium i fotboll, och där fick jag inte spela bandy samtidigt. Jag vill ju hålla på med båda så länge jag kan.

Nu slingrar du dig! Om du måste bestämma dig för något då?

– Bandy, haha! Alltså, jag vet inte riktigt varför, och det är ju inte så stor skillnad på vad jag gillar mest, men just nu så väljer jag bandy.

Hur var det annars att lämna familjen som 16-åring och flytta till Sverige och Vänersborg?

– Jag tyckte bara att det var roligt. Jag ville prova på något nytt och inte göra som alla andra, som börjar på gymnasiet där hemma i Norge. Det är klart att det var lite ovant, men jag har bara sett det som en utmaning, och det har gått ganska bra.

Vilken är den största skillnaden mellan Sverige och Norge?

– Jag tycker ju att Sverige nästan är duktigare på idrott. Man är bättre på att inkludera alla. Sedan är det ju mycket som är sig likt, och skillnaderna är inte så stora.

Sedan har vi den här Fifa-incidenten, där du stängdes av från allt matchspel under nio månader. Hur kändes det när du var mitt inne i det?

– Det var jobbigt att åka och träna nästan varje dag för ingenting, jag fick ju inte spela matcher utan bara kolla på. Först tänkte jag att det inte skulle vara så krångligt utan trodde att de skulle lösa det snabbt, kanske på några veckor. Det var nästan så att jag glömde bort allt strul ett tag, och bara fortsatte att träna och vänta.

Hur var det när du fick beskedet att du kunde spela matcher igen?

– Det var jätteskönt såklart.

Har du kunnat lägga det bakom dig, eller händer det att ämnet kommer upp fortfarande?

– Det har inte varit så mycket nu i efterhand, jag har faktiskt inte tänkt på det direkt.

Vad tyckte du annars om din fjolårssäsong i Vänersborgs IF?

– Den var väl helt okej. Både jag och vi som lag kunde väl ha gjort det bättre spelmässigt, men det berodde mycket på alla skador. På hösten spelade vi ju hur bra som helst och förlorade väl bara en match. Hade vi kunnat spela så hela säsongen så hade det gått mycket bättre.

Om vi fokuserar mer på dina egna insatser då?

– Jo, helt okej som sagt. När jag tänker efter så var det egentligen min första säsong på damnivå. Nivån i Norge och Sverige är ju lite olika, för i Norge hade jag kunnat spela i division 1 när jag var kanske 15 år, men det är svårare i Sverige. Här har man mycket fler serier, och jag tror att du får åka lite längre om du spelar i Norge.

Jag har förstått dock att du har haft intresse uppifrån, bland annat från din förre tränare Mathias Widdgård som nu är i division 1-laget Gauthiod?

– Jo, vi har pratat lite. Jag har inte riktigt bestämt mig än heller, utan jag tänker fortfarande lite på var jag ska spela. Men just nu är det som sagt bandysäsong, så då tänker jag inte så mycket alls på fotbollen.

Apropå bandy så vann du skytteligan i World Cup i höstas med ditt Kareby. Är det det största du har varit med om som bandyspelare?

– Ja, det måste det väl vara. Vi var ju i SM-final, men den förlorade vi. Därför måste det här ha varit det största jag har varit med om i bandy.

Var du förvånad själv över att det gick så bra?

– Jag visste ju att jag kunde göra mål mot de bästa lagen, men det började riktigt bra med att jag gjorde fyra mål i första matchen. Då tänkte jag: Oj, det här kan gå riktigt bra. Men sedan var det en ryska som gjorde sex mål i sin första match, så skytteligan tänkte jag inte så mycket på, utan det handlade bara om att göra det bra som lag. Vi saknade två rutinerade spelare så vi var väldigt unga, och det var också därför som jag fick chansen att spela alla matcher från start.

– Inför finalen låg jag tre mål bakom den ryska spelaren, och då mötte vi just hennes lag. Min tränare kom fram och sa: ”Gör tre mål nu så vinner du skytteligan”, och jag skrattade lite och ”jaja, troligt”. Men sedan så gjorde jag tre mål och hon inga, så det blev lika mellan oss.

En norsk tidning skrev: ”Världsbandyn har fått en ny artist.” Vad tänker du om det?

– Det är bara roligt. Jag tycker att det är jätteroligt när Norge skriver om bandy, det händer inte så ofta…

Du är en målskytt i både bandy och fotboll. Det verkar vara din grej?

– Ja, jag tror det. I Norge spelade jag mittfältare i både bandy och fotboll, men sedan när jag kom hit så fick jag spela forward i bandy och släpande forward i fotboll. Jag har ganska bra teknik, och när man har det så lär man sig ofta snabbare att skjuta bra och sådär, både i bandy och fotboll. Och jag tycker att det är roligt att göra mål.

Jag har sett ett Youtube-klipp där du blev oerhört glad när du gjorde mål i en match med några killar…

– Jo, men jag har nästan alltid spelat mot killar, så de få gånger jag gjorde mål så tyckte jag att det var jätteroligt.

Och du tränar även bandy med Blåsuts P18-lag emellanåt?

– Jo. Det är ett breddlag till IFK Vänersborg, så det är klart att de är mycket starkare och bättre skridskoåkare och så, men det är några som jag kanske är bättre än tekniskt. Sedan tycker jag nästan att vi har lite bättre spelsystem i Kareby. Killarna tycker att det är roligt att visa upp sig och göra nya tricks, medan tjejerna bara försöker att göra det bra som lag.

Vad har du annars för ambitioner med ditt idrottsutövande? Har du några målsättningar?

– I bandy kan jag inte komma så väldigt mycket längre, men jag försöker ju att bli bättre varje gång jag tränar eller spelar match. I fotbollen kan man ju också hålla på ganska länge, så målsättningen är väl att utvecklas hela tiden. Jag har inget specifikt mål utan tänker bara bli bättre, och sedan får vi se vart det leder.

Senaste lördagsintervjuerna:
24/1: Martin Falk
30/8: Fady Daoud
23/8: Moe Abdu
9/8: Ida Pettersson
19/7: Johan Dahlin
5/7: Johan Lundgren
28/6: Jesper Ljung
14/6: Christian Fredriksson
7/6: Moa Heinulf

Vem skulle du vilja se i en kommande lördagsintervju, och varför? Kommentera gärna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*