Lördagsintervjun: ”Alla vill ju vara Zlatan”


Gäst i veckans lördagsintervju är ingen mindre än Mery Jadan, som i första hand gjort sig känd som en mycket skicklig streetsoccer-spelare. (Bild: Stefan Bennhage)

Mery Jadan är en av Sveriges främsta streetsoccer-spelare.
Och en tekniker av guds nåde.
Men konstigt vore väl annars, när idolen heter Zlatan Ibrahimovic.

En kompis till dig berättade för mig att du ”älskar att tunnla mer än att göra mål”. Stämmer det?
– Det är sant faktiskt. Eftersom jag spelar streetfotboll så är det viktigare för mig att showa än att göra mål. I streetsoccer så kvittar det om motståndaren leder med 5-0 eller 6-0, för om du gör en tunnel så vinner du ändå. Och det är tunnlarna alla vill se.

Jag antar att man måste trivas med att stå i centrum som streetsoccerspelare. Är det så för dig också?

– Ja, så är det. Du är den som ska glänsa i mitten och vara bäst. Det är du som ska visa att du kan mest och är duktigast.

Streetsoccer är något som många kanske är dåligt insatta i. Kan du berätta lite vad sporten går ut på?

– Streetsoccer spelas på asfalt, och det är som hiphop, musik och fotboll på samma gång. Det är dansare där ibland, och det är väldigt stora evenemang – kanske inte så stora som i fotbollen, men utomlands är det väldigt stort och man tävlar i det. Man måste vara väldigt teknisk också, för det handlar inte om att springa 300 kilometer i timmen utan om att ha de snabbaste fötterna och göra de snyggaste dribblingarna. Är man inte väldigt teknisk så funkar det inte.

Var upptäckte du sporten?

– Jag har alltid haft med mig den, ända sedan jag var liten. I början hade man kanske inte råd att vara med i någon vanlig fotbollsförening, och därför körde man på gatorna. Det var där jag upptäckte att jag var väldigt teknisk. Jag har ju också alltid varit mycket bättre i futsal än i fotboll, eftersom underlaget inomhus är mer likt asfalt än gräs. I streetsoccer tävlar man för sig själv, och fotbollen är lite mer av en gemenskap. I streetsoccer får man, och ska, vara en diva.

När insåg du att du hade talang för det?

– Jag kom på det 2011. Det var då jag åkte till Belgien och tävlade i European Street Soccer Cup. Det var helt oplanerat och när jag blev inbjuden så tänkte jag: Vad gör jag här egentligen? Men jag blev faktiskt trea utan att ens ha tävlat i den här sporten, och efter det har jag varit fast.

– Det här är liksom något helt annat. I den vanliga fotbollen får killarna mycket mer uppmärksamhet, och jag tycker ju att jag är värd lika mycket som dem. Lotta Schelin och Zlatan Ibrahimovic kommer aldrig vara på samma nivå och få samma status, men i streetsocker är det ingen skillnad mellan hur man ser på tjejer och killar.

Det är en mer jämställd sport, med andra ord?

– Precis. Det är ju roligt att kolla på tekniska nummer även när en tjej gör dem. Men i den riktiga fotbollen föredrar ju till och med jag att kolla på Zlatan.

När du var yngre så måste du ha tränat mycket?

– Ja, det blev mycket träning. Jag umgicks nästan bara med killar och vi hade inga telefoner, så det var morsans klocka som gällde. Det var hon som fick ropa in oss på kvällarna: ”Kom in nu!” Haha!

Du spelade en del med killar när du var yngre, och en av dina kompisar säger att du utvecklade en annan mentalitet där än de andra tjejerna. Håller du med om det?

– Ja, det är nog sant. Jag blev mer tävlingsinriktad och ville alltid göra mitt bästa för att nå mina mål. När man var van vid att spela med killar så körde man hårt, och det var viktigt att få bra resultat. Samtidigt skulle det i tjejfotbollen mest vara roligt i början, och jag ville ju lära mig att få spelförståelse och bli lika duktig som killarna. Alla vill ju vara Zlatan, och då spelar det ingen roll om man är tjej eller kille. Den idolen har funnits för mig hela tiden.

Du är med också och jobbar med ett av IFK Trollhättans flicklag. Baseras ditt eget ledarskap på erfarenheterna från när du var yngre?

– Vi är tre olika ledare och alla har olika stilar. Min är ju att köra så som det var när jag tränade med killarna: mer allvar och teknik. Jag försöker få dem att ha lite tuffare mentalitet, och jag vill gärna att de ska utvecklas till duktiga talanger. Det är nog det jag brinner för mest faktiskt.

Finns det många lovande tjejer i IFK Trollhättan idag tycker du?

– Ja, vi har faktiskt några oslipade diamanter.

Känns det som att ni har fått ett bättre underlag i IFK nu? Är det fler unga tjejer som spelar fotboll?

– Det har blivit lite fler, i och med att vi har dragit igång det igen. Det var många som tappade lusten och vissa tränare slutade, vilket gjorde att jag och flera andra också gjorde det. Vissa ville satsa på streetsoccer och tävla individuellt, andra satsade på skolan. Tjejer är ju inte som killar, utan de släpper fotbollen lite enklare eftersom det oftast bara är en kul grej.

När tror du att ni kan ha ett A-lag i seriespel då?

– Jag hoppas innerligt att det blir nästa år, eller året efter. Vi håller på att jobba med damverksamheten och det är under process. Vi hade med ett damlag i Etage Cup i år och det händer saker hela tiden. I futsal kan ju även jag bidra, men utomhus blir det för jobbigt, så jag tänker nog inte spela där när det blir aktuellt.

Vad beror det på?

– Streetfotbollen är ju nummer ett för mig, det är där jag känner att jag kan lyckas. Jag vill inte nå damlandslaget eller något sånt, utan bara vara längst upp på streetlistan.

Hur långt kan man komma? Går det att livnära sig på streetsoccer?

– Ja, faktiskt. Det är ingen som är som Zlatan, men det finns de som får en massa pengar. När man tävlar i till exempel EM i streetsoccer så får man pengar när man vinner, och blir erbjuden en massa saker. Det som är extremt, extremt bra kan leva på det, även om det inte är miljonbelopp. Men jo, vissa får väldigt mycket.

Vilken är din egen målsättning då? Att nå dit?

– Jag vill bli bäst på det jag gör och kunna visa att det inte spelar någon roll land vilket land du kommer ifrån. Frankrike och Holland står ut med sina stjärnor, men vi har talanger som de flesta kanske inte ens vet om. Jag hoppas att den här kulturen ska kunna växa, och själv vill jag såklart bli bäst av alla.

Du jobbar också på att skapa ett nationellt lag i streetsoccer, eller hur?

– Ja, jag och några killar från Malmö, som också tävlar internationellt, har pratat om att starta ett förbund för streetsoccer i Sverige kan man säga. Vi hoppas kunna skapa några klubbar och ha en serie precis som fotbollen, så att vi sedan kan samla spelare och åka med ett bra lag utomlands, som andra länder gör. Vi vill ju kunna vinna allt, det är målsättningen.

Till sist: Jag vet att du håller på Milan. Beror det på Zlatan?

– Nej, de blev mitt favoritlag 2007, när de vann Champions League. Det var det första jag såg av de här underbara stjärnorna. Sedan när Zlatan kom in i laget… det var som om jag svävade bland molnen däruppe, haha!

Vad kommer den här fascinationen för Zlatan Ibrahimovic ifrån?

– Jag vet inte, men han är ju en sån som har gått från noll till undra. Han har varit en förortsunge som kommit att bli en landslagskille och storstjärna. Den attityden, jag älskar den. Så skulle fler vara, för jag tror att man kommer långt på den. Zlatan är grym och har alltid vara en stor förebild, och jag tror att jag kommer ha med mig honom hela livet.

Senaste lördagsintervjuerna:
7/2: Henrik Fridolvsson
31/1: Charlotte Selbekk
24/1: Martin Falk
30/8: Fady Daoud
23/8: Moe Abdu
9/8: Ida Pettersson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*