Krönika: Är Käkelä ett konstprojekt?

Det ligger i livets natur att tiden går obarmhärtigt fort.
Men det är samtidigt inte enbart av ondo.
Inte nu när fotbollspremiärerna äntligen är här.

Det finns vårtecken som är angenäma, men som knappast tillför någon vidare förhöjning av ens livskvalitet. Jag tänker, till exempel, på blommor, fågelkvitter och konstanta väderdiskussioner.

Sedan så finns det andra som tillför betydligt större mening, som ökad temperatur och fotbollens comeback på den lokala fronten. De två går, av förklarliga skäl, dessutom hand i hand.

Den kommande helgen gör våra två flaggskepp på herrsidan entré i seriespelet: FC Trollhättan och Vänersborgs FK. Det är på många sätt klubbar som kraftigt kontrasterar varandra, men som samtidigt bär på en hel del likheter:

Svajande ekonomi, tränare som inte skräder orden (Jörgen Ericson vs Raimo Käkelä) och – inte minst – i den påtagliga känslan av att inte veta riktigt var man står. Det kan bli fågel eller fisk, men knappast något mittemellan för dessa lag.

Från FCT:s sida består pressen i att man kommer från division 1, har en uttalad elitsatsning och en trupp med hög kapacitet. I VFK:s fall handlar det i första hand om Käkeläs uttalanden, kvalitén i laget och det faktum att man sällan – aldrig? – verkar åka på några rättvisa förluster.

Men inget ont i det egentligen. Raimo Käkelä är kanske den enskilt största profilen i hela division 2, och en tränare som förtjänar all beundran för sin groda-till-prins-förvandling av detta VFK. Samtidigt tänker jag ibland att han i hemlighet är ett konstprojekt, och att han när som helst ska avslöja att allt detta – hela hans persona – bara är ett examensarbete på Konstfack.

Men nej, det lär inte hända mer än i mina egna drömmar.

Hur som helst, det lär inte bli någon tråkig säsong, varken i denna serie eller rent generellt. Det snackas lokalfotboll i busskurer, på mataffärer och via nätet. Alla tycker och tänker, hyllar och sågar.

Det gör jag också, förstås. Men samtidigt får man inte glömma att fotbollens grundläggande fundament är dess oförutsägbarhet. Vi kan tro, men aldrig säkert veta.

Det är också därför jag längtar efter att just denna säsong äntligen ska dra igång.

***
Några vinjetter kommer med största sannolikhet byta skepnad framöver. I Helgens matcher är tanken att ett möte ska väljas ut och granskas extra noggrant, samtidigt som hela matchutbudet naturligtvis fortfarande går att finna.

Dessutom återkommer Veckans elva redan nästa vecka, och i år är inte tanken att den ska vara inbakad i någon krönika, utan tvärtom stå på egna ben. Nytt här är också att motiveringar kommer att ges för samtliga spelare som tas ut.

***
Min egen säsongsstart i division 4 dröjer ytterligare en vecka från och med lördag, och den är lite tidig för egen del. Kroppen har knappast hittat storformen igen efter höstens hjärtmuskelinflammation och vårens problem med en inflammerad sena i foten.

Om Göta därför kan gå säkert? Inte en chans.

***
Är silly season över? Nja, jag råkar veta att en av våra större klubbar på lokal nivå fortfarande har en ”Mr X” som eventuellt kan ros i hamn före seriestarten.

Jag vet dock inte vem det är, bara att det ska vara en riktig ”bomb”.

***
Förhoppningsvis är ni några som också ser fram emot mitt tippande av de lokala serierna inför den stundande säsongen. Och frukta icke – de kommer, förmodligen från och med torsdag. Även här står division 2 Norra Götaland för startskottet.

Om ni vill läsa mina tidigare resonemang kring den serien – och några andra – så hittar ni dem på Delat och spelat, där jag bidrar med ett par texter i veckan sedan någon månad tillbaka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*