Krönika: En ursäkt på förhand

Det är en sak och skriva om andra, en annan att spela själv.
Idag står nämligen min egen seriestart för dörren.
Och som man har längtat.

Det finns naturligtvis både fördelar och nackdelar med att vara aktiv spelare samtidigt som man bloggar om den lokala fotbollen. Framförallt förenklar det sökandet efter nyheter, och aldrig är väl scouting så optimal som när man själv befinner sig på planen, bara en otajmad glidtackling från den som ska bevakas.

Samtidigt är det svårt att inte bli anklagad för partiskhet emellanåt, och det stämmer säkert i vissa fall. Dessutom är det nästan omöjligt att upprätthålla bilden av sig själv som en trevlig figur vid sidan om den kritade gräsrektangeln när man oftast beter sig som en skitstövel på densamma.

Och för det ber jag om ursäkt, redan på förhand.

Mitt senaste fotbollsår har annars varit en berg- och dalbana utan dess like. Jag kom till Trollhättans FK förra vintern, fick direkt förtroendet och var nöjd med mitt eget bidrag. Sedan så stressade jag tillbaka efter sjukdom, spelade i en seriefinal mot Hangelösa när jag borde ha vilat och åkte på en hjärtmuskelinflammation. Så kan det gå.

Nya tag i år alltså, på en vettig nivå (läs: division 4) och numera som kapten för en klubb som fostrat storheter på löpande band. Inte utan att man är stolt, såklart.

Seriernas start markerar också slutet för den mörka och kalla försäsongen på Edsborgs konstgräs, som snarare liknar en filtmatta numera (och byts ut i vår/sommar). Varje år undrar man varför man går igenom ännu en försäsong, utan att se något ljus i tunneln.

Och så plötsligt står man där, med strålkastarna på sig och allt. Och har – pardon my French – inte en jävla aning om hur det egentligen ska gå. Man går från ett mörker till ett annat, på så sätt.

Det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Och påminna sig själv om hur fantastiskt roligt – och vilket privilegium – det är att spela fotboll.

Man får njuta så länge det varar, helt enkelt. Själv ska jag under sommaruppehållet bli pappa för första gången, och jag har en viss förhoppning om att det ska dämpa min fanatism för den här sporten.

Men det är väl ungefär lika troligt som att Göta vinner dagens seriepremiär mot oss.

Otänkbart, med andra ord.

***
Ni som läser Fotbollsbloggen någorlunda frekvent märkte att Veckans elva var tillbaka förra helgen, och på söndag eller måndag gör den ju ordentlig comeback. Precis som tidigare är jag också i stort behov av hjälp från er för att ta ut de bästa spelarna – både herrar och damer – från den senaste omgången.

Det är bara att höra av sig – via Twitter, Facebook, sms, flaskpost, hembesök… ja, vad som helst duger så länge ni bidrar!

***
Nu får vi verkligen hoppas att värvningsperioden är över. Det har flyttats hit och dit under vintern, och jag kan inte sluta tänka på min egen – och medias – roll i det hela.

Det enklaste sättet att få publicitet nuförtiden – och tro mig, bekräftelse är den stora ”drogen” bland dagens fotbollsungdomar – är nämligen att just byta klubb. Trotjänarna, de som alltid blir kvar, får inte alls samma utrymme. Kanske är det dags att tänka om på den fronten, även om jag naturligtvis älskar tiden då värvningskarusellen snurrar som allra snabbast.

***
Dokumentet där jag tippat serier är nu 28 sidor långt, och då återstår sju lokala divisioner. Man måste vara en ytterst destruktiv människa för att göra det här igen, efter förra årets våndor. Och sedan bli offentligt förlöjligad när det visar sig att allt, precis allt, är fel.

Men ändå hoppas jag att det är ett läsvärt och roligt inslag på bloggen. Det känns så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*