Andersson tillbaka efter sjukdomen


Daniel Andersson har varit en viktig spelare för Skoftebyn under de senaste säsongerna, och nu är han äntligen tillbaka i laget efter en längre sjukdomsfrånvaro. (Bild: TTELA)

Sedan i höstas har Daniel Andersson tvingats följa Skoftebyns framfart från sidan.
Orsaken är en kronisk tarmsjukdom.
– Ett tag kunde jag knappt ta mig till soffan, berättar 28-åringen som gjorde efterlängtad comeback i helgen.

Med fyra minuter kvar av ordinarie tid i Skoftebyns division 3-match mot Älvsborgs FF byttes Daniel Andersson in. Mittfältaren var själv lite förvånad eftersom han alldeles nyligen hade börjat träna igen efter en längre frånvaro.
– Ja, det trodde jag kanske inte. Jag försökte snarare leva mig in i rollen som hjälptränare, säger Andersson som fick ökat ansvar när Christer Larsson lämnade föreningen för två veckor sedan.

Det var under förra året som Daniel Andersson började få problem med kroppen, och senare uppdagades det att han hade drabbats av ulcerös kolit, en sjukdom som oftast angriper änd- och tjocktarmen.

En tid fortsatte 28-åringen ändå som vanligt, men efter höstmötet med Kortedala blev hans tillstånd allt sämre.
– Jag var totalt utslagen och ett tag kunde jag knappt ta mig till soffan. Jag har gått på kortison och antibiotika och allt det där, det har varit många turer.

Sjukdomen tar sig bland annat uttryck i en extrem trötthet, men också i stelhet och andra tarmproblem. Dock är effekterna ytterst individuella, och kan dessutom försvinna helt i både kortare och längre perioder.

I Daniel Anderssons fall har kroppen känts allt bättre på senare tid, och han har därför kunnat träna som vanligt.
– Problemet är väl att man är så nedbruten av alla mediciner att man inte orkar så mycket, det är ju en bit kvar att vandra om man säger så. Men jag känner mig ändå ganska frisk och kan leva precis som vanligt, berättar han.

Längtan efter att komma tillbaka har givetvis varit stor under hösten och vintern, men Anderssons fokus har ändå inte enbart handlat om att komma tillbaka och spela matcher.
– Det är klart att jag hade velat vara helt frisk, men samtidigt är jag bara glad att jag kan vara med och träna igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*