Lördagsintervjun: ”Jag var en pygmé”


Veckans gäst i Lördagsintervjun är ingen mindre än Götas bolltrollare Niclas Graff, som här berättar om åren i IFK Göteborg, styrketräningen och allmänhetens åsikter om den gulsvarta klubben. (Bild: Beatrice Andersson).

Han har tillhört IFK Göteborg.
Och provspelat med FC Trollhättan.
Men det är Göta BK som Niclas Graffs fotbollshjärta bultar för.


Du var i IFK Göteborg under en tid. Berätta hur det kom sig att du gick dit!

– Det var först och främst genom TVG, jag var där en söndag i månaden på talangträning till att börja med. Det gick helt okej och de ville flytta över mig till J-truppen. Då gick jag i nian, så jag flyttade dit redan före gymnasiet.

– Det gick fantastiskt bra till en början, men jag var väldigt, väldigt liten – jag var en pygmé när jag gick i nian, och började växa först på gymnasiet. Då kom det lite knepiga skador i knäna och andra konstiga saker. Det gick bra de två, tre första åren, men sedan så kom problemen och efter att jag kämpat mig tillbaka så började låren och andra muskler att krångla igen, och då tröttnade jag. Glädjen för fotbollen försvann.

Vad ledde det till?

– Vi bröt helt enkelt, jag valde flytta hem. Jag umgicks mycket med Jonathan Gustafsson, och därför blev det Edet efter IFK Göteborg.

Göta är din moderklubb. Kändes det konstigt att gå till Lilla Edets IF?

– Just då var inte rivaliteten stor; Göta harvade i mitten eller botten av sexan och hade stora problem. Man kämpade mer eller mindre för sin överlevnad. Samtidigt umgicks jag nästan bara med Jonathan så det mottogs inte så konstigt heller. Edet gjorde en satsning i samband med det och tog till sig Stefan Berntsson och Jonas Andersson som tränarduo. Att det var Edet tänkte jag inte på då, rivaliteten har kommit först på senare år. Det var mer Inland och Edet som var rivaler på den tiden, Göta var snarare en talangfabrik.

Du provspelade med FC Trollhättan i december 2011. Du sa då att du ”hoppades på att det skulle leda någonvart”. Varför gjorde det inte det?

– Det var ganska dålig tajming på det provspelet, för jag hade pajat menisken och opererat knät två, tre veckor före premiären den våren. Jag gjorde comeback i slutet av sommaren och hade en ganska bra höst så sett, men jag pendlade väldigt. När jag var bra så var jag riktigt bra, och när jag var dålig så var jag urusel. Själv var jag därför lite skeptisk när de ringde.

– Jag litade inte heller riktigt på min kropp när jag klev in i det provspelet. De första dagarna och träningarna gick ju väldigt bra, men sedan fick jag känningar här och där, och jag var inte tillräckligt bra tränad för att hålla den nivån. Återigen var det min ojämnhet som sken igenom. Vissa träningar var jag jättebra och vissa sämre, och vissa fick jag kliva av för att det gjorde för ont. Jag vet faktiskt inte varför det inte blev någonting, men hade de erbjudit mig något så skulle jag ändå ha tackat ja. Kanske var det så att jag inte höll en tillräckligt jämn nivå.

Jag vet att du har jobbat en del på att bli starkare mentalt sedan du kom till Göta. Håller du själv med om att det har varit ett problem för dig?

– Både ja och nej. Jag är väl väldigt, väldigt självkritisk, vilket har satt lite käppar i hjulen sådär, och kanske har det gjort att jag försvunnit i vissa matcher eftersom de inte har blivit som jag hade förväntat mig. Men det tycker jag att Marcus (Tersing, Götatränaren) har lyckats att utveckla litegrann. Jag biter ihop mer. Ända från ung ålder har jag varit en fruktansvärt dålig förlorare och bara kunnat försvinna i mig själv dagarna efter match. Samtidigt har den mentala biten med mitt ”jävlaranamma” och vinnarinstinkten fått mig att kapa tiden efter skador. Har läkaren sagt sex månader så har jag ofta varit tillbaka efter två eller tre.

Tersing har även sagt att du skulle hålla för superettan eller division 1 om du bara ville, men att din tyngd just nu stoppar dig. Är styrketräningen något som begränsar dig rent fotbollsmässigt?

– Det är klart att jag sitter i en situation just nu där jag delvis har satsat på att kombinera fotboll med tävlande i styrketräning och fitness, och för tillfället är jag inte i den mest optimala fotbollsformen. Den här vintern gjorde jag min sista tävling bara två veckor före premiären, så det är klart att när man är en spelare med snabba fötter och kvickhet på sista tredjedelen som nyckelegenskaper så märks varje kilo, även om det inte är fläsk utan muskelmassa. Men jag känner av det, och det är något jag sakta men säkert jobbar på att plocka bort.

Du jobbar som PT på Träningsmagasinet i Kungälv och har mycket kunskap om träning och kost. Experimenterar du mycket för att hitta en bra muskelkombination så att du kan utöva både fotboll och fitness?

– Styrketräning och kosthållning kan bidra positivt till fotbollen, men min styrketräning är mer riktad mot byggning: att utvecklas mer visuellt sett än rörlighetsmässigt och explosivitetsmässigt. Det kanske inte är så gynnsamt för fotboll, men jag försöker hitta en form av balans som gör att jag inte behöver börja om varje gång jag ska tävla i fitness, och samma sak i fotboll. Det är inget lätt projekt och något man får försöka lära sig med tidens gång.

Vad finns det för likheter och olikheter mellan att tävla i fitness och fotboll?

– Att spela fotboll på den här nivån är ju en lagidrott där man mer eller mindre gör allt tillsammans med vänner. Man kan äta vissa saker jämt och det sätter inte direkt stopp för dig. Det sociala är betydligt mer fördelaktigt än när du går på en diet inför tävling. Då håller du på mellan 16 och 22 veckor och kapar kilo efter kilo. Tyvärr plockar det bort mycket av det sociala. Jag kan inte sitta med massa vänner på en tisdagskväll och kolla på Champions League, för de sitter där med pizza och du med broccoli och äggvita. Fitnesslivet är mycket mer extremt på det sättet. Så nej, sporerna är väldigt, väldigt olika.

Om vi går in på fotbollen och Göta BK – varför är det så att många människor har så starka åsikter om föreningen?

– Jag vet inte, det känns som att det har blivit en fluga. Det är en rolig grej för oss, vi försöker ju inte tysta ner det på något sätt utan kanske snarare spär på det genom sociala medier och att svara på olika sätt. Det kanske beror på att vi är ganska starka individer, fast jag tycker ju inte att vi är betydligt kaxigare än någon annan.

– Jag tror att det bidrar att vi är härifrån också. Mycket av det här har blivit från er Trollhättebor, och det har alltid funnits någon form av rivalitet mellan Lilla Edets kommun och Trollhättan generellt. Det har man känt av åt andra hållet också. Jag har aldrig älskat Trollhättans stad och inte kommunen där heller. Får man chansen att hugga uppåt mot er så gör man det.

Men du verkar hålla med om att det ändå inte är helt oprovocerat? Ni eldar på det när ni kan?

– Ja, vi försöker inte stoppa det, utan det är ganska underhållande. Man får bara ta det med en nypa salt. Det är klart att det är något som diskuteras i vår grupp men inget som fastnar. Vi skakar av oss det fort, på gott och ont.

Göta har fått en relativt medioker start på säsongen – vad beror det på? Väger favorittrycket för tungt?

– Nej, alltså, det handlar väl helt enkelt om underprestation. Vi har några spelare, däribland jag, som har presterat långt under vår kapacitet, och det är klart att det är offensiven som har spökat. Det är något som inte har klaffat där. Vi har i vissa matcher skapat chanser och i vissa inte. Det är något som fattas och jag tror att om vi petar in några bollar idag (mot Skultorp) så lossnar det.

– Det har blivit så att det sitter lite i huvudet, vi är ängsliga. Vi gjorde det bra på försäsongen, så det är väl bara en tidsfråga innan det lossnar tror jag. Det handlar om att jobba hårt på träningarna, och Tersing försöker hela tiden hitta ingångar så att vi blir bättre. Sedan så får man inte gå för långt heller, för då tänker man för mycket. De spelarna vi har ska inte fundera – Marcus Olsson ska bara skjuta, inte lura på att göra något annat.

Är det dags för oss att omvärdera Götas chanser till serieseger?

– Det tycker jag absolut inte. Vi har inte förändrat vår målsättning. Förra året började vi mer eller mindre lika dåligt, jag tror att vi torskade tre raka innan derbyt då det vände. Vår högstanivå hör hemma bland de bättre lagen i serien, så det handlar bara om att försöka få det att lossna. Och vad har det gått? Fyra omgångar? Det är 18 matcher och 54 poäng kvar. Tar du 54 poäng till så vinner du garanterat den här serien.

Vi pratade om IFK Göteborg och FC Trollhättan förut. Kan du tänka dig att spela för en större klubb igen, eller är du nöjd med din fotbollsvardag som den ser ut idag?

– För tillfället trivs jag väldigt bra med situationen i Göta. Jag spelar fotboll med mina bästa vänner samtidigt som jag bor i Göteborg och jobbar väldigt mycket. Det är klart att man ibland tänker ”tänk om”, och framförallt när FCT går bra och Jonathan, som är min bästa barndomsvän, spelar riktigt bra.

– Så det är klart att man funderar ibland, men i dagsläget trivs jag fantastiskt bra i Göta och tänker inte så mycket på annat. Mitt fokus handlar bara om att försöka återgå till så bra form som möjligt och därigenom prestera och bidra på ett annat sätt än jag har gjort hittills.

Senaste lördagsintervjuerna:
9/5: Christian Hultberg
4/4: Emilia Löfström
28/3: Simon Svensson
21/3: Annika Möller
14/3: Jörgen Hellqvist
7/3: Josefin Berg
28/2: Ali Mohammadian
14/2: Mery Jadan
7/2: Henrik Fridolvsson
31/1: Charlotte Selbekk
24/1: Martin Falk


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*