Påhoppen var vardag för Niklas

Niklas Haglund hade dömt fotboll i nästan halva sitt liv när han 2012 lade av.
Då hade personpåhoppen hunnit bli vardag.
– Det har alltid varit ett hårt klimat, säger han.

Redan som tolvåring introducerades Niklas Haglund för domaryrket genom moderklubben IFK Trollhättan. Men det var en slumpartad händelse – den ordinarie rättskiparen dök nämligen inte upp, och Niklas fick istället axla ansvaret.

Några år senare gick han med i den lokala domarklubben och fick inleda karriären i reservserierna, samtidigt som han gick på linjen i herrfemman och damtvåan. Sakta men säkert tog Niklas steg framåt och uppåt.
– Det var extra kul när man fick börja döma själv i femman, och hade assisterande med sig. Allt blev större: det var mer ansvar och allvar, konstaterar 24-åringen.

Visst började redan då den mindre angenäma sidan med domaryrket märkas, men Niklas Haglund upplevde inte att han tog illa vid sig.
– Jag hade aldrig några jätteproblem med det. Jag jobbar med människor och är van vid att få höra sanningen, säger han.
– Det var väl först säsongen 2012 som allt ställdes på sin spets.

Niklas Haglund hade vid den tiden avancerat upp till herrarnas division 4. Det var dock inte på planen som han möttes av hånfulla kommentarer, utan främst på klubbarnas hemsidor samt sociala medier som Facebook och Twitter.
– Ibland var jag jävligt dum och kollade själv upp vad de hade skrivit, det ska man ju inte göra egentligen. Jag kommer inte ihåg exakt vad de skrev, men det var ju inte bara ”han missade en straff”, utan oftast värre saker.

Niklas berättar vidare om hur en domarkompis jagades in i omklädningsrummet i samband med en match, och hur han själv möttes av ett högljutt suckande när han anlände till en anläggning.
– Det här med att jag fick skit under matcherna kunde jag ta, men det var kombinationen som var problemet. När det kom ut saker på sociala medier så kunde jag ju inte försvara mig på något sätt, säger han och utvecklar:
– Om en arg spelare eller ledare kommer till mig efter match kan jag ju bemöta dem, men det går inte på nätet. Där är jag försvarslös.

Samma säsong valde Niklas Haglund därför att lägga domarkarriären på is.
– Det kändes jättekonstigt, för jag hade ju dömt fotboll och handboll sedan jag var liten. Det är egentligen det enda fritidsintresset jag har haft. Jag tyckte ju att det var kul och saknar det fortfarande.

Hur tycker du själv att förbundet bör agera vid såna här händelser?
– När det börjar skena iväg med personpåhopp så tycker jag att man måste kunna bestraffa personer och klubbar. Men sedan tycker jag inte alls synd om mig själv på något sätt när det står på en hemsida att jag missat en straff eller så. Däremot när halva matchreferatet handlar om att såga domaren så känns det lite fel.

Niklas är ändå delvis kvar i domarsfären som observatör. Förhoppningen är att han ska få tillbaka lusten på sikt.
– Ja, någon dag kanske, men det blir inte nästa säsong i alla fall.

(Bild: Jerry Lövberg)

Fotnot: Detta är del 2 i TTELA-sportens artikelserie om den nuvarande domarsituationen i Västergötland.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*