Onsdagslistan: Mest skadedrabbade spelarna

Onsdagslistorna är i grunden positiva. De handlar om att lyfta fram spelare som förtjänar det, eller uppmärksamma saker samt personer som sticker ut i mängden.

Även veckans ranking får nog ses som någon form av humor. Ja, i varje fall hoppas jag att listans medverkande ska kunna skratta åt sina skador och förbanna sina kroppar, snarare än mig.

Så, här har ni dem: de klena, de otursdrabbade, de skadeförföljda. Det finns säkerligen fler personer som borde ha varit med här, och till er vill jag bara säga en sak: kämpa på!

  
Veckans etta respektive tvåa på listan: Simon Svensson samt Pajtim Beka.

1. Simon Svensson, Melleruds IF
”Simon spelar var tredje match känns det som”, sa en av hans bekanta när vi nyligen diskuterade mittfältarens skadebekymmer. Är det inte knät så är det låret, eller en hjärnskakning. Och allt beror ju i grunden på att Simon Svensson har en spelstil som gynnar Melleruds IF väldigt mycket, men inte honom själv. Det gör helt enkelt lite ont hos de flesta när han spelar. Dessutom hade ju Svensson problem med hjärtat häromåret, till råga på allt. Nu verkar han dock vara tillbaka på planen, redo att ge allt – ja, tills nästa skada kommer…

2. Pajtim Beka, klubblös
Mig veterligen så representerar inte Pajtim Beka någon klubb just nu. Det är synd, för det här är en spelare av hög klass. Samtidigt finns det också en annan förklaring till det: den knäskada som mittfältaren drabbades av i Rastacupen i vintras. Alla som hörde talas om incidenten – och dessutom känner Beka – fick nog en liten tår i ögat. Han hade precis kämpat sig tillbaka från sin senaste skada, och skulle försöka skriva ett nytt kapitel i sin fotbollssaga. Samtidigt kom det inte heller som någon chock: 25-åringen har haft sin beskärda del av skadeproblem, men alltid kommit tillbaka. Jag hoppas att så blir fallet även den här gången.


Ett vanligt scenario under fotbollsmatcher där jag spelar…

3. Martin Ahlin, Trollhättans FK
Det här är historia, mina damer och herrar. Jag har haft chansen att ta med mig själv förut – som bäste offensive spelare, årets genombrott eller något annat – men varit alltför ödmjuk. Här kommer dock en kategori där jag bara måste medverka. Min skadehistorik de senaste tre åren används som stöd: brutet ben i handen, trasigt ledband i axeln, fotstukningar, nerver som hamnat i kläm, hjärtmuskelinflammation, svullna kroppsdelar på grund av Raynauds syndrom (överkänslighet mot kyla) och dessutom har jag – utan att överdriva – varit förkyld åtta gånger i vinter. Jodå, det här är en gren som jag behärskar på bästa möjliga vis.

4. Andrea Storm, Wargöns IK
Andrea Storm är 21 år, och har därmed många säsonger kvar som fotbollsspelare. Men hon är redan meriterad, åtminstone i ett avseende. Försök nämligen att nämna den skadan hon inte haft? Nej, precis, det är en rejäl utmaning. WIK-anfallaren har haft problem med menisken och ledbandet i knät, stukat fötterna, hon drog mer eller mindre av ett muskelfäste i låret och har nu – som grädde på det berömda moset – dessutom drabbats av en elakartad bristning i höft-/ljumsktrakten. Hade jag varit religiös så skulle jag ha trott att Gud arbetar 24/7 för att hålla Storm borta från fotbollsplanen. Men nu är jag ateist, och misstänker därför att det bara handlar om vekhet i kombination med en väldans massa otur.

5. Joakim Berg, Edet FK
Den som vet när Joakim Berg senast klarade av att gå igenom en säsong utan skador vinner något pris här. Enligt uppgift ska han bland annat ha missat fem, sex seriepremiärer på grund av sträckningar i låren. Berg har dessutom lyckats tackla sönder sitt eget vadben och fått operera höfterna. Därutöver kräver hans sargade kropp massage såväl före som efter match. Det är som en av hans ”kompisar” säger: ”Frågan är inte om Berg går sönder igen, utan när…”

6. Elvira Lundqvist, Skoftebyns IF
Skoftebyns egen statistiksida fungerar som ett bra underlag till varför Elvira Lundqvist tar plats på veckans lista. Sedan 2013 har hon varje säsong gjort maximalt hälften så många matcher som många av sina lagkamrater, och det beror inte på bristande talang, utan på en serie av oturliga incidenter. Hon har haft problem med det vänstra knät, och det högra. Vadmuskeln har dessutom haft en tendens att krångla, och lägg därtill att Lundqvist varit sjuk oftare än medel-Svensson. Det är inte för inte som hon kallas för ”Abou Diaby” i Skoftebylägret.

7. Joacim & Josefin Lengroth, Göta BK
Om forskarna behöver hitta en fallstudie som ska utröna huruvida vekhet kan ärvas eller ligga i släkten så bör familjen Lengroth ligga bra till. Skämt åsido – eller inte. Värst verkar det ha varit för Joacim, som drabbats av allt möjligt: smällar mot huvudet, axeln ur led, bruten arm, skadade korsband, ledband, stukade fötter… you name it. Han har haft problem med i princip allt. Till Joacim Lengroths försvar så bör det påpekas att han har bra läkekött och brukar vara tillbaka på benen relativt snabbt. Detsamma kan då inte sägas om syrran Josefin, som varit borta under lång tid på grund av ryggproblem, och nu dessutom lyckats bryta nyckelbenet. Man vet knappt om man ska skratta eller gråta.

8. Christian Sundén Niemi, Vänersborgs IF
Karriären kunde mycket väl ha tagit slut i förtid för Sundén Niemi, som tog en paus från fotbollen efter att på relativt kort tid ha drabbats av två knäskador, en spricka i armen och ett armbrott. Men den vindsnabbe VIF-spelaren kämpade sig tillbaka och har de senaste åren varit en tongivande gestalt, trots att skadeproblemen varit närvarande lite till och från. Ljumskarna har bland annat krånglat, och dessutom har Christian Sundén Niemi en spelstil som – lite likt Fredrik Ljungberg – lockar fram det värsta ur motståndarna. Även i år verkar 27-åringen behöva tampas med en krånglande kropp, men vi får hoppas att det ordnar sig, för hans och VIF:s skull.

9. Andreas Jansson, Skoftebyns IF
Under ungefär ett halvår spelade jag och Andreas Jansson ihop i Trollhättans FK. Det var fascinerande på flera sätt, inte minst då ur ett skadeperspektiv. Under dessa månader lyckades försvararen nämligen dra sönder baksidan vid säkert sex eller sju olika tillfällen. Varje gång kom han tillbaka, bara för att behöva sätta sig vid sidlinjen igen. Själv hade jag gett upp långt tidigare, men Brålandafostrade Jansson är en kämpe utan sin like, och tillbringar förhoppningsvis lite mindre tid i sjukstugan nu än vad han gjorde förr.


Vågar vi gissa att det sker en kollision i nästa sekvens?

10. Fady Daoud, IFK Trollhättan

Den som träffat Fady Daoud dagen efter en fotbollsmatch vet varför han får äran (?) att se sitt namn på den här listan. Den smått legendariske anfallaren har nämligen en sanslös förmåga att gå in vårdslöst i dueller – dock utan att skada någon annan än sig själv. Det är inte alls ovanligt att han kommer hem haltande eller med stora bulor i ansiktet. Men det fina med Fady Daoud är å andra sidan att han sällan missar matcher för det: istället kör han på som om inget har hänt, och åsamkar sig själv nya skador som kan komplettera de redan existerande. Här har vi en gubbe som går ”all in”, på alla sätt.

(Bilder: Marcus Ek, TTELA, Kjell Korshavn & TTELA)

Tidigare onsdagslistor:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*