Karnevi hoppas fira med derbyseger

I egenskap av sin arbetsroll som kanslist hos Trollhättans BoIS så blir det mycket fotboll om dagarna för Tobias Karnevi, Skoftebytränaren som i dag fyller 50 år. (Bild: Stefan Bennhage)
I egenskap av sin arbetsroll som kanslist hos Trollhättans BoIS så blir det mycket fotboll om dagarna för Tobias Karnevi, Skoftebytränaren som i dag fyller 50 år. (Bild: Stefan Bennhage)

Idag fyller Skoftebyns tränare Tobias Karnevi 50 år – och mest av allt önskar han sig en seger i derbyt mot Vänersborgs FK.
– Ja, där och då i alla fall. Men sedan är det viktigaste att familj och vänner mår bra, konstaterar han.

Citatet säger något om Tobias Karnevi. Han hör hemma i en sport där framgång ofta räknas i poäng, och där spelare delas upp i olika kategorier utefter sin fotbollsmässiga kapacitet.

För honom är det inte alls så.

– Fotboll är jävligt viktigt för mig, men det är inte allt. Det är viktigt att vinna, men inte till vilket pris som helst, konstaterar han, och berättar vidare att han var nära att avsäga sig sin post i våras:

– Jag blev så jävla dåligt bemött av andra, arroganta tränare, som inte hejade och som kallade oss det ena och det andra: det är matchfixning, dopade spelare, mygel med bollpojkar och bollar… vad håller jag då på för? Ska vi fuska? Då vill inte jag vara med. Då tränar jag hellre pojklag, där det är glädjen som gäller.

Som tur är valde Karnevi att bli kvar i Skoftebyn, division 2-nykomlingen som han haft huvudansvaret för sedan i april 2015, när Christer ”Chrille” Larsson oväntat avgick.

– Det var överraskande, det var det absolut. Givetvis fick jag frågan direkt, dagen efter, och jag behövde inte fundera länge för att svara ja.

Men att Tobias Karnevi skulle träna en klubb på A-lagsnivå igen var knappast en självklarhet, sett till de erfarenheter som han hade plockat med sig på vägen. Historien kräver dock att vi börjar från början, och den egna spelarkarriären som tog slut vid 29 års ålder.

– Plötsligt blev det tomt, och jag visste inte vad jag skulle göra, berättar han.

Karnevi, som dittills hade tillhört Halvorstorp och TIF, hamnade av en slump i IFK Trollhättan, som ansvarig för 16-årslaget.

– Det var tuffa tider. Vissa kunde inte spela med andra på grund av religiösa skäl, men där fick jag lära mig att se och höra på alla, och få med alla i gruppen.

Under hans ledarskap förfogade IFK på den här tiden, strax före millennieskiftet, över ett av Sveriges bästa juniorlag. Det ledde honom vidare till klubbens A-kategori, där han först assisterade Frank Rosendahl och sedan tog över själv, med omedelbar uppflyttning från fyran som resultat.

Därefter tvingades Tobias Karnevi – som en blixt från klar himmel – lämna sitt uppdrag för att IFK ville ha ”en ny röst i omklädningsrummet”.

– Det var jävligt bittert, säger han.

Istället handplockades Karnevi till Gauthiod, som just hade klarat sig kvar i division 4. Han möttes av en stukad trupp, men lyckades snabbt bygga en solid grund där träningsviljan var anmärkningsvärt stark.

Däremot fick han aldrig skörda det som såddes under de första säsongerna. Så småningom drabbades nämligen Karnevi, som då arbetade som mellanstadielärare, av en utmattningsdepression, vilket lämnade honom med ett alternativ: att överge Gauthiod och fotbollen.

Laget vann serien samma säsong, och i den sista matchen bars han, som åskådare, in i mittcirkeln av spelarna och slängdes upp i luften.

– Det var rörande och skitroligt, konstaterar han, med en tydlig tår i ögat.

Sedan skulle det dröja innan Karnevi gjorde comeback inom den lokala fotbollen. Via turer i BoIS juniorlag, samt det som delas med Skoftebyn, blev han Chrille Larssons högra hand, och resten känner ni redan till.

– När jag fick chansen att träna i division 3 så var jag lite egoistisk och tänkte: det är min tur att få chansen nu. Och det gick väl skapligt, säger Karnevi som säkrade uppflyttningen till tvåan samma säsong.

Suget var tillbaka – och revanschlustan.

– Jag kände att nu jävlar ska de fanimej få se. Och den mentaliteten vill jag att mina spelare ska ha emot mig: ”Stå där och gapa din tjocke jävel, nu ska jag visa dig!” Ingen viker sig eller ger upp.

Den inställningen hoppas han, som nybliven 50-åring, få se mer av idag mot VFK.

– Men det gäller också att njuta och känna att det man håller på med ändå är rätt skôj. Det hoppas jag att mina killar ska göra.

Året var 2002 när IFK Trollhättan vann division 4. Här ses Tobias Karnevi kyssa målvakten Tomas Jansson. (Bild: Bengt Nilsson)
Året var 2002 när IFK Trollhättan vann division 4. Här ses Tobias Karnevi kyssa målvakten Tomas Jansson. (Bild: Bengt Nilsson)
Sonen Oliwer, här till höger, är självklart den viktigaste personen i Tobias Karnevis liv. Oliwer följer också ofta med sin pappa till Nysätra och Torsbovallen. (Bild: Martin Ahlin)
Sonen Oliwer, här till höger, är självklart den viktigaste personen i Tobias Karnevis liv. Oliwer följer också ofta med sin pappa till Nysätra och Torsbovallen. (Bild: Martin Ahlin)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*