I Kronogårdens FF var skratten många

Bilden är från 2005 när Vänersborgs FK tog hem Trollhättesexan efter en 5-4-seger mot Kronogårdens FF i sista omgången. (Bild: TTELA)

Född 1984, död 2007.
Men däremellan gav Kronogårdens FF upphov till många magiska minnen.
– Vi har haft så jäkla kul så det finns inte, säger Paul Tössberg.

Danastugan, i Maria Alberts Park, var ett tag centrum för ett projekt där man försökte få problemungdomar på rätt köl. Det var också där som idén till Kronogårdens FF tog form i Hasse Ellströms huvud – och han blev dessutom den nya föreningens förste tränare.

Även Paul Tössberg var med från start. Hans pappa var ordförande och hans mosters man, Nisse Karlsson, tog sig an rollen som lagledare.
– Vi tränade på Jiffykullen i Kronogården till en början och hade cykelvägen som mittlinje. Matcherna spelades på Kamratgården i några år tills vi hamnade på Edsborg, berättar Tössberg som fick uppleva otaliga säsonger i sexan, men även två avancemang till femman.

Profilerna i laget var många.
– Vi har haft många killar som hade kunnat bli nånting om de satsat. Vi hade ju världens hårdaste skalle, Jens Norman. Han nickade bollen en gång och lyckades få två spelare avsvimmade! Och vår anfallare, ”Kulle”, hade seriens vassaste armbågar. Han sänkte alltid någon med dem.

Just Kulle, som egentligen heter Jörgen Pedersen, gav upphov till många bra historier.
– Vi tar alltid upp när Kulle skulle lägga en straff i Nossebro. Han la upp bollen och sköt rätt över staketet och skogsdungen – de hittade aldrig den bollen igen! Motståndarna kom och klappade om honom, samtidigt som vi låg vikta på gräset och skrattade…

Det verkar som att alla spelare hade smeknamn på den tiden?
– Ja, ja, i Kronogården hade vi smeknamn på varenda gubbe: ”Johnny Koma”, ”Ballo”, ”Fladder”, ”Löken”… Det finns en uppsjö, säger Paul Tössberg.

Andra milstolpar i KFF-historien är när man – för första och enda gången – fick betalt för en spelare, nämligen målvakten Thomas Jansson som ett tag tillhörde klubben innan han senare rörde sig uppåt på seriesystemets stege igen.

Christof Sjöqvists 49 seriemål under en och samma säsong är en annan minnesvärd bedrift.
– Han var gud då. Det kvittade vilka bollar vi slog till honom, han var inne i ett stim. Christof är helt klart den bäste anfallaren vi har haft.

Det sista kapitlet i Kronogårdens saga skrevs som sagt 2007 och anledningen var ett bristande engagemang från såväl spelare som övriga ideella krafter.
– Till slut var jag kvar själv som ordförande, kassör, sekreterare, tränare och lagledare i föreningen. Det funkar ju inte. Det var också dålig uppslutning med folk och problem med ekonomin, säger Tössberg som dock hållit kontakten med många av de gamla lagkompisarna, inte minst genom spel i Åsakas P35-lag samt korpen.
– Vi har haft så jäkla kul så det finns inte. Än idag pratar vi om anekdoter som hänt. Vi kan sitta i timmar och skratta!

***
Det här är den första delen i en artikelserie om nedlagda lokala klubbar. Håll utkik efter fler!

***

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*