19 februari 2014 skrevs det första inlägget.
Idag är det dags för det sista.
Tack för allt, hälsar jag, Martin Ahlin, och TTELA:s fotbollsblogg.
Fotbollsbloggen inspirerades från början av flera liknande sajter, men var – tycker jag – något lite annorlunda. Jag vill se den som en frisk fläkt i den lokala fotbollen och en plats där inget var för litet eller stort för att uppmärksammas (vilket ni lär märka här nedan).
Mest stolt är jag över att ha varit med om att driva på traktens digitalisering. Det är kanske svårt att tänka sig idag – men när bloggen föddes fanns det exempelvis inte särskilt mycket lokalt fotbollsfolk (eller -föreningar, för den delen) på Twitter.
Vad jag har skrivit om genom åren? Oj, massor:
Jag har själv och med hjälp av andra listat allt möjligt – klubblåtar (HIS-melodin satt fast i huvudet i en vecka), anläggningar, skadedrabbade spelare och även ”schizofrena” lirare (som en rätt irriterad läsare påpekade var nog ordet vi sökte ”bipolär”).
Jag har skrivit om SM-deltagare i sten, sax, påse, Fifa-proffs, lokalfotbollens snyggaste vader, kaxiga tröjförsäljningssuccéer, en populär Facebookgrupp, VFK-mannekänger med ”Victoria’s Secret-dieter” och Hans Adolfsons bananätande.
Jag har satt rubriker som ”Ingen torsk i Tallinn”, ”Det är rena cirkusen”, ”Raimo flåsar Frank i nacken” och ”Är Käkelä ett konstprojekt?”.
Jag var där när Oddevold värvade fyra spelare från FCT. Jag pratade med Tim Klaar när han blev frisk från sin cancer. Jag följde på nära håll kampen som Charlotte Selbekk förde mot Fifa. Och var såklart tvungen att skriva om när min egen kompis, Anton Persson, missade en match sedan hans son fötts i badrummet, under rätt dramatiska former.
Det har uppstått en del kriser också på sina håll. En av ekonomisk karaktär i Vänersborgs FK, en liknande i FCT och en som innefattade det mesta i Upphärad.
Konflikter? You bet. Kenny Adeshigbin-härvan i VFK (som bland annat resulterade i en DM-diskvalificering), alla olika Ibrahim Tahini-bråk, Stenungsunds clinch med FCT och IFK Trollhättans tvist med Iba Ramic.
Jag har aprilskämtat om att Josef Daoud var klar för Gais (i bandy, ska tilläggas) och nästan fått se honom bli det i verkligheten.
Jag har avslöjat att Andreas Ramm skulle sluta, bara för att kort senare inse att det inte var så jäkla definitivt trots allt, på typiskt ”Kärna”-manér.
Jag har också under en längre tid hemlighållit stora övergångar till sådan grad att andra tidningar hunnit avslöja dem före mig (vilket verkligen smärtar).
Jag har pratat med mirakelmän, OS-deltagare, och ”FCT:s mest meriterade spelare” (som visade sig vara en halvflopp).
Jag har använt ordet ”bomb” både här och där.
Jag har gjort tillbakablickar: till gamla klubbar, Karnevi-kyssar och trollerikonster från allas vår egen Alexander Mayborn.
Jag har skrivit om samarbeten mellan Skoftebyn och FCT (hände det ens?!), galna Peter Ijeh-rykten och några av traktens största talanger.
Jag har varit ambitiös så in i helvete inför Mellandagscuper.
Och jag har tvingats komma med tråkiga nyheter.
Men framförallt har jag älskat (nästan) varje sekund. Så tack alla för allt!
Nu går äventyret vidare, på en ny sajt som jag förhoppningsvis kommer kunna presentera här i januari.
Hoppas att vi ses där.
