Medmänsklighet

Sedan förra blogginlägget har tankarna gått på högvarv. Vi matas av bilder på demonstrerade folkmassor som flyr för sina liv men till trots vågar stå upp emot envåldshärskare med livet som insatts. Hur kan man vilja göra folk illa, det är något jag i alla fall aldrig kommer att förstå. Vart har medmänskligheten tagit vägen? Eller kanske skall man istället fråga vad är medmänsklighet? Jag gick ut och ställde frågan vad associerar du till om jag säger medmänsklighet?

Jag ställde frågan till en elektriker, en receptionist, en begravningsentreprenör, en förskollärare, en bibliotekarie, en bokhandlare, en projektledare, en taxichaufför samt en student. Associationerna de hade var ord som bland annat: Mänskliga rättigheter, fred & kärlek, empati, solidaritet och att bry sig om andra. Några formulerade väldigt snabbt meningar som: att göra något för andra utan att förvänta sig någonting tillbaka (det svaret fick jag ordagrant av två olika personer). Ett annat svar var: att tänka på andra och sätta sig in i andras situation. En annan svarade att vara snäll mot sina medmänniskor och sjuka, alla som har det sämre, samt: empati, att kunna sätta sig in i andras situation.

Det verkade alltså som att ovanstående personer associerar till att medmänsklighet har någonting att göra med hur man behandlar ”andra människor”, det var ingen som sade något om hur man vill att ”andra” skall behandla dem själv. Medmänsklighet måste ju finnas mellan ”dig och mig” samt mellan ”mig och dig” också. Och det lät nästan som att man tänkte sig ”medmänniskor” som folk inte direkt i nära relationer till en själv, men undantag för en av personerna ovan som var upprörd över hur en närstående släkting blev omänskligt behandlad av myndigheter trots allvarlig sjukdom. Jag håller tummarna för att din släkting kommer få den hjälp som behövs. Kanske någon borde ställa frågan om medmänsklighet på olika myndigheter!

För egen del tänker jag på att man bör behandla alla människor, nära och kära eller främlingar som man själv vill bli behandlat. Vilket jag tror att de flesta tycker låter vettigt. Ändå förvånas jag av hur många människor i vårt samhälle som väljer att gå förbi när de ser att en annan människa är i nöd, för mig är det självklart att gå fram och fråga om jag kan hjälpa till. Antagligen har min mamma uppfostrat mig så att det blir naturligt för mig att inte bara vänd bort min blick om någon behöver hjälp. Men hur många väljer att titta bort eller låtsas som ingenting när andra far illa? Alldeles för många om ni frågar mig. Och när till och med instanser i samhället vars jobb är att bemöta människor med respekt och medmänsklighet beter sig omänskligt, vart är medmänskligheten då?

Hur kan man få folk att sudda bort mentaliteten ”se-på-mitt-ansikte-och-notera-min-frånvaro-av-bry”? Kanske genom att fråga folk om deras associationer till begreppet medmänsklighet. Kanske får det en och annan att tänka till en gång till. Nästa gång kan det var DU som är i nöd!