Inte riktigt på topp…

Jag kan väl inte påstå att jag direkt är på topp, livet går upp och ner för alla mer eller mindre. Hela veckan har jag varit i någon form av koma efter mormors begravning och att hålla löftet jag gav henne att sjunga, jag höll det, men det var ett av de tuffaste sångframförande jag har gjort någonsin. Men någonstans i allt detta känslokaos så har folk som jag känner men även folk som jag inte känner kommit fram till mig och talat om för mig att jag på något sätt har berört dem! Antingen genom sången, eller genom artikeln i ttela, i tv inslaget eller genom min kortdokumentär så har folk berörts. Vilket känns helt fantastiskt, att kunna beröra andra även när man inte känner sig på topp det är fantastiskt. Tack alla ni som tagit er tid och kontakta mig på olika sätt! De guldkornen lever jag på nu och snart är jag på topp igen…

Till er som har delat med er av era historier om sorg, tack för att ni har velat dela dem och talat om vikten av att ta tid till att sörja och orden om att det blir lättare att leva med. Tack!

Och nästa vecka sjunger jag på en ljusmanifestation för våldtagna kvinnor och barn i Västerås även det är en utmaning, men av stor vikt att belysa, så håll tummarna för att sången bär även då…