Berg och dalbana sedan förra sommaren….

Som ni har märkt ni som följer min blogg så har det varit långt emellan inläggen. Ber om ursäkt för detta. Livet har varit en berg och dalbana sedan förra sommaren har livet varit både upp och ner! Och när livet är upp och ner så blir det ibland svårt att vara ”offentlig” Men nu är Zuleta på banan igen och kommer tillbaka starkare än någonsin förr. Ibland måste man igen svåra saker i livet och gör upp med saker som spökat innan man kan vända blad eller börja ett nytt kapitel i livets bok. Nu ser jag med glädje framemot hösten och resten av mitt liv till och med.

Visst blir inte livet alltid som man har tänkt det relationer kommer och går och ibland får hjärtat stora sår, men livet måste fortgå och man lär sig att leva vidare ändå. Jag har ju min tro som bär mig igenom allt och jag är väldigt tacksam över det. Hela mitt liv har jag haft en tro när jag ser tillbaka på mitt liv så har jag haft minbarnatro ända sedan jag var 6 år och kunde barnensbibel utantill. Sedan har jag varit en sökare och känner nu äntligen att jag vågar anamma min tro utan att skämmas för den eller utan att vara rädd för att bli kränkt i min tro av andra kristna, för det har också hänt under årens lopp att jag stött på kristna som talar om för mig ”hur man skall tro rätt”. Den sistnämnda inställningen har gjort att det tagit mig över 14 år att våga göra något som jag verkligen har velat. Gå bibelskola, men sedan jag kom med i Pingstkyrkan i Trollhättan och vågade ta steget att gå Alphakursen och fick ställa dom där frågorna jag vill och behövde utan att bemötas nervärderande, utan istället uppmuntrades i mina funderingar så föll bitarna på plats. Så nu till hösten börjar jag äntligen i Bibelskolan och längtar efter att få lära mig mer om Bibeln tillsammans med andra kristna och att få sprida evangeliet och kanske få andra att våga anamma sin tro och stå upp för att de är kristna.
För hur många gånger har man inte fått höra att ”du får gärna komma och sjunga men kan du lämna Gud utanför”…? Hur skall man kunna göra det? Visst vet jag att jag inte i mig själv kan frälsa andra, vill man inte tro så kan man ju inte tvinga någon, och tro mig tvång är inget som jag förespråkar med tanke på min egen historia som ni kan läsa i andra blogginlägg. Men jag önskar ju att fler kunde få uppleva den nåden och den kärleken och den friden i hjärtat som det i alla fall har inneburit för mig och många med mig när de valt att gå med Gud (den kristna). Men visst är det så att livets vardagliga bekymmer inte försvinner mirakulöst och du slutar ju inte att fela bara för att du blir kristen, men du får ett annat förhållningsätt och syn på livet som kan berika både dig själv och andra.

Så hädan efter kommer nog mina inlägg att bli mer och mer vågade med dragning åt tro och trons mysterium allt eftersom jag nu valt gå Bibelskolan. Hoppas att ni fortsätter att läsa och kommentera.
Gud välsigne dig som läser mina tankar och ord.