Att våga känna tillit, när tilliten fått sig för många törnar…

Att våga känna tillit är något som tyvärr inte faller sig naturligt för alla. När tilliten har fått sig en rejäl törn både en två och sjutton gånger så är det ibland svårt att släppa in människor för nära inpå livet igen och våga sig på att ge tillit. Inser ibland med smärta i hjärtat att jag som egentligen älskar att vara social och lära känna nya människor dragit öronen åt mig allt för många gånger av rädsla för att bli sårad. Folk får lära känna mig till en viss gräns men sedan slår jag bakut om de försöker sig på att komma mig för nära inpå livet. ”Hit men inte längre”. Måste finna en balans där.

Det gäller att förlåta inte bara de som sårat en utan att också (det kan låta konstigt) förlåta sig själv och inte anklaga sig själv för att man vågade lita på någon som visade sig såra en. Sådant vet man ju oftast inte i förväg. Att leva sitt liv med ständig rädsla för att släppa in folk i sitt hjärta det blir lika med ett ensamt liv. Men det är svårt väldigt svårt periodvis har jag insett. En konsekvens av allt jag utstått i mitt liv och som jag blundar för ibland för att den insikten är så smärtsamt. Insikten om att jag faktiskt blivit så sårad att jag låtit rädslan av att bli sårad igen stå i vägen för att släppa in människor vars enda syfte har varit att få älska mig och inte att missbruka min tillit.

Men som sagt att våga känna tillit är något som inte faller sig naturligt för alla. Kanske har du som läser känt eller känner som jag att din tillit fått sig alldeles för många törnar, jag vill uppmana både dig men även mig själv i skrivandets stund att inte döma ut alla människor som kommer i din väg ”bara för att” någon eller några fått din tillit på fall. Alla människor som korsar ens väg är inte onda, alla människor vill varken dig eller mig illa. Men låter man rädsla få styra så blir man slav under den och livet blir ensamt. Tror inte att vi är många som är ämnade till att leva som eremiter.

Visst är det bra att vara vaksam och inte handla dumdristigt det är inte det jag menar, men det är skillnad på att handla av klokhet och att handla av rädsla…
Så nu väljer jag att at ett steg till mot att leva ett liv med tillit, ett steg till närmare ett liv då jag inte dömer ut varenda kotte som vill lära känna mig. Skall våga hoppas igen på att de finns folk som kanske faktiskt ”bara” vill lära känna mig och vill ge kärlek, kanske att de kan hjälpa mig bygga upp en tillit som består.

Ord från mitt hjärta som jag hoppas landar väl i ditt hjärta!