Nu Höjer Jag Återigen Min Röst För De Utsatta Barnen…

 

Ställer mig på scenen precis som den jag är på Centralstationen i Stockholm på söndag 27:e augusti på en manifestation  och sjunger och talar från hjärtat (som ttela skrev om för ett tag sedan). Och visst är jag nervös samtidigt som det är en enorm ära att få stå där igen som en av artisterna.  Med guldgulkänning som får symbolisera guldet jag tagit i livets hårda skola. Och med mitt hjärta som känner med dom barn som lider i detta nu. Varför? För er som inte följt min blogg skall jag ta det lite kort ”från början”…

I natt är det på dagen 6 år sedan dokumentärfilmen om min stulna barndom hade premiär ”Pappa kom hem”. Och jag minns hur folk runt om i Sverige , ja det satt till och med folk i USA och tittade på filmen med mig via webben, redo med näsdukar satt vi och hade nedräkning till midnatt. Jag visste inte då hur reaktionerna skulle bli, men ville få berätta min historia på ett sätt som jag var stolt över att berätta den och med ett syfte att omöjligt hjälpa andra som behövde hjälp eller ville hjälpa utsatta. Idag 6 år senare har filmen setts över 18-19000 gånger! Helt otroligt och är också en av anledningarna till att lilla jag blev utnämnd till hjälte för min insatts för utsatta barn. Jag ville försöka bli en förebild och hjälpa andra och filmen var ett sätt. Jag trodde väl inte att det skulle sluta så när jag började  med föreläsningar som ledde till tal i riksdagen och lagändring och tv har jag varit med i igenom åren. Allt med ett enda syfte att lyfta upp och belysa mörkret och  bryta tystnaden för dem som inte vågade höja sin egen röst. Förstod att det inte var någon som vågade berätta sin historia när jag började för 19 år sedan är det nog nu… tacksam till Gud att jag fick modet att bryta tystnaden och till alla dom som peppat mig genom åren. Hjältetitel eller inte jag är ”bara” lilla Érica i guldklänning ändå med ett varmt hjärta tänker jag ofta som bara vet hur det kändes att inte våga en gång att bryta den där tystnaden och då önskade jag att det funnits någon som kunde varit en förebild som syntes och som vågade tala högt om det! Så då tänkte jag tänk om jag kan bli en sådan någon för någon annan. idag är vi många som vågar!

Jag är så stolt över alla er som vågar ta steget att bryta tystnaden! Och som vågar berätta för att hjälpa andra! Jag är så stolt över er som lyssnar reagerar och agerar och protesterar när andra inte lyssnar eller agerar eller reagerar! Alla manifestioner och frivilligorganisationer, kvinnojourer, mansjourer och allt som finn om ni bara visste vad ni behövs och betyder mycket! Tack för att ni orkar bry er när andra visar sitt ”obry” i samhället. Och till er som är beslutsfattare och inte fattar skäms på er! Inte en enda unge skall behöva lida i ett land som Sverige 2017!? Att förövare efter förövare går fri är ju inte bara pinsamt, det finns inte ord för det? Vidrigt är det! Vad skall man svara ett barn som våldtags varje dag när det tvingas umgänge med sin förövare på grund av att lagarna inte kan skydda barnet och tror på dess berättelse och vittnesbörd… 2017 i ett land som Sverige kan en pedofil gå fri och våldta barn. 2017 i Sverige kan man gruppvåldta och komma undan med det. Skäms säger jag till lagarna och så länge det är så måste vi höja rösten oh protestera och manifestera och reagera och agera, för ju fler vi är och ju högre vi gör det och ju oftare… då måste man som beslutsfattare lyssna! Tystnaden är förövarens största vapen. Ni finns ni politiker som bryr er , men ni är alldeles för få!

Jag lånar ut min röst igen på söndag på Centralstionen i Stockholm, och med jämna mellanrum gör jag det. Varför? Inte för min egen skull utan för det som inte vågar själva. Vågar du höja rösten med oss som vågar, eller är du tyst? Jag hoppas att du vart du är finns i världen agerar om ett barn, en ungdom, man som kvinna far illa. Det kallas visst medmänsklighet och empati, civikurage…har jag hört. Och du förövare, vi är många som inte blundar och tiger!

Zuletas slutord: jag har tagit guld i livets hårda skola och det guldet kan ingen någonsin ta ifrån mig! Men jag delar det guldet med många andra!

Hoppas vi ses på söndag!

Zuletas tankar