Jag vet inte vad er definition av fredagsunderhållning är, men för min del brukar det räcka med en bunke popcorn och Twitter.
Det är ju allmänt känt att det finns MMA-fighter som är mindre blodiga än de diskussioner som pågår dygnet runt på den djupt beroendeframkallande – och i många avseenden fantastiska – mikrobloggen.
Häromdagen var det ett specifikt meningsutbyte som fångade mitt intresse mer än vanligt, mellan två representanter för framstående klubbar i ett närbeläget område. Vad som egentligen började som en komplimang utvecklade sig nämligen till ett ordentligt ordkrig.
Ämnet? U-lagsfotboll.
Det är mer kontroversiellt än det låter. Allra mest stormade det vintern 2015, när det under Västergötlands Fotbollförbunds representantskapsmöte klubbades att U-lag på damsidan skulle förbjudas från spel i A-lagsserier.
Beslutet, som kommer att gälla fram till 2018, vållade en våldsam debatt. Att U-lagen fortfarande omgärdas av kontroverser beror i första hand på att det i övrigt finns relativt få regler som styr hur dessa reservlagsserier ska hanteras, vilket gör att det egna omdömet är helt avgörande.
Och det tar oss tillbaka till Twitterbråket: för den ena partens poäng var ju att den andra klubben satt i system att låta ordinarie A-lagsspelare starta i U-laget, och att resultatet blev därefter. Huruvida det stämmer vet jag inte alls – men det är en intressant sak att diskutera, i ett mer allmänt perspektiv.
Även jag upplever att vissa lag ställer upp med oväntat starka reservlagselvor emellanåt. Visst, det kan bero på spelarbrist eller andra faktorer, men det får – i mitt ödmjuka tycke – inte bli så bara för att spelarna själva vill matcha så mycket som möjligt, eller för att föreningarna ska vinna till varje pris.
Det handlar ju i grund och botten om en utvecklingsserie, och därför är det knappast någon som gynnas av stora segrar eller förluster. Tanken är snarare att man – som en sorts brygga mellan ungdoms- och seniorfotboll – ska få möta motståndare som håller en lämplig och liknande nivå.
Om det missbrukas av vissa klubbar så kan konsekvenserna bli ödesdigra.
Risken är nämligen att glädjen försvinner hos spelare och att det i förlängningen får dem att sluta. Då tappar vi bredden och utövare som egentligen har framtiden för sig. Eller ja, deras talang saknar egentligen betydelse här – kontentan är att det äventyrar spelarbeståndet, och vartenda förlorat namn är ett för mycket.
Med det sagt: själv är jag skeptisk till att låta U-lag höra hemma i A-lagsserier, även om jag kan förstå vissa framstående föreningars argument i det här fallet.
Min enda förhoppning är samtidigt att alla lokala klubbar tänker efter framöver när de tar ut spelare till sina U-lagsmatcher. Välj inte den slagkraftigaste startelvan – utan ta de tjejer och killar som verkligen behöver nå full matchform eller spela för att utvecklas.
Kanske kan det till och med göra Twitter till en lite snällare plats.
(Bild: Johanna Josephsson)
